How come I end up where I started/ How come I end up where I belong
Min våghals kostar mig det
lilla hoppet
det lilla hoppet mellan dag
och natt
innan solen kastar en
skugga från horisonten
rakt över min axel och förbi
mitt öra:
minns du ...
minns du ...
minns du mig?
landar tryggt mot trottoaren,
slinker under sulan och
stannar där
utsträckt och utvilad
Jag kastar mig över den
försöker sudda bort den
med hela min tyngd
Vad jag inte vet är att jag
bara kommit den närmre och samtidigt
bitit av mig tungan
i processen.
Förstummad sliter jag upp taxins dörr
läser en textrad ur mobilen "Du
betyder mycket för mig, det gör du.
Glöm inte det"
något brister och jag ger mig av
mot natten.
lilla hoppet
det lilla hoppet mellan dag
och natt
innan solen kastar en
skugga från horisonten
rakt över min axel och förbi
mitt öra:
minns du ...
minns du ...
minns du mig?
landar tryggt mot trottoaren,
slinker under sulan och
stannar där
utsträckt och utvilad
Jag kastar mig över den
försöker sudda bort den
med hela min tyngd
Vad jag inte vet är att jag
bara kommit den närmre och samtidigt
bitit av mig tungan
i processen.
Förstummad sliter jag upp taxins dörr
läser en textrad ur mobilen "Du
betyder mycket för mig, det gör du.
Glöm inte det"
något brister och jag ger mig av
mot natten.
Elementalist
Elementalist - Part I
Dropped
the very essence
of me
filling my lungs
- as it slowly
c h o k e s
me -
falling,
into a void
and a feeling:
standing in a crowd
Intimidated! by the shear SIZE and
sublimity of
these waters where nothing ...
seems to move,
matter,
materialize,
make sense.
This endless blue, reflecting the masses
Here I am simply: a bottle in the ocean
A neglected note
A dying dream
An ignored idea
A thought fading ...
... on a journey
everywhere, where anywhere is nowhere and
somewhere is nowhere near where
anyone, someone, everyone should
feel, think, fear or be found caught
by careful currents clearing and cleaning
up...
... float forever, bound to float along, forever, and
wait, for it all
wait, to just dry out and then
wait, bury in to the ground and
wait, just
wait, for the one
wait, for the unthirsty
pick me up
Elementalist - Part II
Swallows swinging in the sky
playing with clouds whom
never seemed whiter
breathing in sunlight
as if, there was no tomorrow.
Cough!
Am I awake?
Dark clouds cast thunder
and smile as they cry over us;
they dare to take pity.
The sun forever claimed
The ground, the very essence
left observing
freezing, so feeble, fading;
The whitest there is.
A mental ice age
Changed in the absence:
Gloomy air compressed,
between clouds & care.
-
Hear hymns flapped from wings with fear flaming forever:
"All power corrupts, and absolute power corrupts absolutely"
Elementalist - Part III
Inferno! It catches me
off guard with a sensation
of something in ember, temptation!
burning thoughts breathing fire
with each second all exploding
in my veins, I AM ABLAZE
particles on fire forever
doomed to rage; this goddamn world
as percieved to be at ease
Soldier! Incarnation -
through fire facilitates
- a wake up call: my destination
Lit up, this smoke I will inhale
A message: I exhale
my contamination
turning jaded eyes red;
"STAND ABLAZE,
Inhale-Exhale brothers,
a call to arms!"
Elementalist - part IV
United, moving mountains in
Unison, making things matter
Utilizing, everyone and each other
and without wings simply
stepping, shaking the foundation and
ripping up roots and instead inspiring innovation.
Come all you weary, Come gather up near me.
Break your iron bars and shake, shake!
Embrace the end and erase the ends, the
essence of earth will wipe out weathered walls and
SEND THE SKY SULKING
Dropped
the very essence
of me
filling my lungs
- as it slowly
c h o k e s
me -
falling,
into a void
and a feeling:
standing in a crowd
Intimidated! by the shear SIZE and
sublimity of
these waters where nothing ...
seems to move,
matter,
materialize,
make sense.
This endless blue, reflecting the masses
Here I am simply: a bottle in the ocean
A neglected note
A dying dream
An ignored idea
A thought fading ...
... on a journey
everywhere, where anywhere is nowhere and
somewhere is nowhere near where
anyone, someone, everyone should
feel, think, fear or be found caught
by careful currents clearing and cleaning
up...
... float forever, bound to float along, forever, and
wait, for it all
wait, to just dry out and then
wait, bury in to the ground and
wait, just
wait, for the one
wait, for the unthirsty
pick me up
Elementalist - Part II
Swallows swinging in the sky
playing with clouds whom
never seemed whiter
breathing in sunlight
as if, there was no tomorrow.
Cough!
Am I awake?
Dark clouds cast thunder
and smile as they cry over us;
they dare to take pity.
The sun forever claimed
The ground, the very essence
left observing
freezing, so feeble, fading;
The whitest there is.
A mental ice age
Changed in the absence:
Gloomy air compressed,
between clouds & care.
-
Hear hymns flapped from wings with fear flaming forever:
"All power corrupts, and absolute power corrupts absolutely"
Elementalist - Part III
Inferno! It catches me
off guard with a sensation
of something in ember, temptation!
burning thoughts breathing fire
with each second all exploding
in my veins, I AM ABLAZE
particles on fire forever
doomed to rage; this goddamn world
as percieved to be at ease
Soldier! Incarnation -
through fire facilitates
- a wake up call: my destination
Lit up, this smoke I will inhale
A message: I exhale
my contamination
turning jaded eyes red;
"STAND ABLAZE,
Inhale-Exhale brothers,
a call to arms!"
Elementalist - part IV
United, moving mountains in
Unison, making things matter
Utilizing, everyone and each other
and without wings simply
stepping, shaking the foundation and
ripping up roots and instead inspiring innovation.
Come all you weary, Come gather up near me.
Break your iron bars and shake, shake!
Embrace the end and erase the ends, the
essence of earth will wipe out weathered walls and
SEND THE SKY SULKING
"Initiative more than anything: penetrating, penetrating"
Crowbars and Handcuffs
Awareness casts a shadowmore accusing than others
Swallow the conventions, I guess
no one ever bothers.
merely tracking; barely cracking
Still I was handed the crowbar
The rate of interest has
fallen:
“I’m sick and tired of impossibility,
leaving only with tranquility”
I forfeit
whatever share I had!
I remove
caring handcuffs and I am glad!
I bet
this leaves you sad ...
So cry me a fucking river my
friend. The end
Utkast;
Jag hatar verkligen när man kommer på bitar utav dikter men inte har tid/ork/inspiration till att göra något av dem. Men sålänge så lägger jag dem här som påminnelse.
Little boy reaching
with his hands towards the sky
looking to tear it down
and keep it for himself
One-hundred and ninety-three gallons worth of war awaits,
and a plastic badge from his dead and buried mother to justify it all
O, the naivety!
Cut this childs hands!
Requiem! Requiem!
The fall of heart
The death of stripes and stars
edit*: Äsch, nu får den väl nästan duga?
Little boy reaching
with his hands towards the sky
looking to tear it down
and keep it for himself
One-hundred and ninety-three gallons worth of war awaits,
and a plastic badge from his dead and buried mother to justify it all
O, the naivety!
Cut this childs hands!
Requiem! Requiem!
The fall of heart
The death of stripes and stars
edit*: Äsch, nu får den väl nästan duga?
DISTANCE IS BUT A WEAPON NOT A SHIELD
It's there ..
you know it
but you can never quite
touch
feel
or hold on to it
Something just as slippery, voidlike
like water.
Something close, but never quite at the end of things.
Something so perfectly round, a perfect sphere
to everyones satisfaction.
But who or rather,
what
are you?
;A question without an answer
A PUZZLE PRESENTING NOTHING BUT STILL IN A THOUSAND PIECES
You're a shield,
purely made for defence.
But you're wrong
Distance is not a shield it's a weapon.
and you'll never learn how to use it ...
for anything
FEH, work in progress men jag slänger upp den ändå.
(Ska väl tacka Ema för inspirationen också)
Over and Out
you know it
but you can never quite
touch
feel
or hold on to it
Something just as slippery, voidlike
like water.
Something close, but never quite at the end of things.
Something so perfectly round, a perfect sphere
to everyones satisfaction.
But who or rather,
what
are you?
;A question without an answer
A PUZZLE PRESENTING NOTHING BUT STILL IN A THOUSAND PIECES
You're a shield,
purely made for defence.
But you're wrong
Distance is not a shield it's a weapon.
and you'll never learn how to use it ...
for anything
FEH, work in progress men jag slänger upp den ändå.
(Ska väl tacka Ema för inspirationen också)
Over and Out
20
En Del Val På Festen, På Festivalen
Vakum mellan dina armar,
finns det plats?
för:
Min färgglada solstol
satt jag sönder förut,
när det var som ljusast,
idag.
och
Något, stal min sovsäck,
min trygghet och,
en gnutta värme
och
Mitt tält
mörker mörkt
mörkblått
utan sömn och,
större än mig
väntar
Så är dina läppar lediga?
för:
Vi, varmare
än jag
inatt.
Åtminstone,
inatt
... och aldrig mer
förlåt...
Jag hatar festival ångest
Vakum mellan dina armar,
finns det plats?
för:
Min färgglada solstol
satt jag sönder förut,
när det var som ljusast,
idag.
och
Något, stal min sovsäck,
min trygghet och,
en gnutta värme
och
Mitt tält
mörker mörkt
mörkblått
utan sömn och,
större än mig
väntar
Så är dina läppar lediga?
för:
Vi, varmare
än jag
inatt.
Åtminstone,
inatt
... och aldrig mer
förlåt...
Jag hatar festival ångest
19
Ignite
Maybe you remember your first time
when your lips met it
In a sinful insurgency
gathered in a kiss with maturity
Like a whisper from freedom
a seconds disbandment from everything
When time and place float together
creating a white fog by the end
your field of vision is the glow
like smoke blended with oxygen
Air, escape & comfort which lips rent out
since everything comes at a price
Time, money - A pair of lungs
... broken matches ...
Du minns kanske första gången
då dina läppar mötte det
I en syndens upproriskhet
samlad i en kyss med vuxenlivet
Likt en viskning från friheten
en sekunds upplösning från allt
Då tid och rum flyter samman
bildar en vit dimma vid slutet
Vid glöden som nu är ditt synfält
likt rök blandat med syre
Luft, flykt & tröst som läppar hyr ut
för allting kommer till ett pris
Tid och pengar - Ett par lungor
.. avbrutna tändstickor ..
Den är från början skriven på svenska ifall någon nu skulle undra, kom dock bara på en titel till den på engelska.
Förslag tas emot med öppna armar.
Maybe you remember your first time
when your lips met it
In a sinful insurgency
gathered in a kiss with maturity
Like a whisper from freedom
a seconds disbandment from everything
When time and place float together
creating a white fog by the end
your field of vision is the glow
like smoke blended with oxygen
Air, escape & comfort which lips rent out
since everything comes at a price
Time, money - A pair of lungs
... broken matches ...
Du minns kanske första gången
då dina läppar mötte det
I en syndens upproriskhet
samlad i en kyss med vuxenlivet
Likt en viskning från friheten
en sekunds upplösning från allt
Då tid och rum flyter samman
bildar en vit dimma vid slutet
Vid glöden som nu är ditt synfält
likt rök blandat med syre
Luft, flykt & tröst som läppar hyr ut
för allting kommer till ett pris
Tid och pengar - Ett par lungor
.. avbrutna tändstickor ..
Den är från början skriven på svenska ifall någon nu skulle undra, kom dock bara på en titel till den på engelska.
Förslag tas emot med öppna armar.
18:e försöket.
Ett steg framåt
Femton bakåt
På:
bitar av spikmattor,
i ett tusen pussel.
I en labyrint,
fylld av kylskåp,
ristade med spik.
Likt en post-it lapp i pannan
Kan inte se; ord i nyans
Att dras längre in av ordnyans,
för att se fiskelinan kapas.
I frågans mörka tunnlar utan,
ljus i slutet.
Slutgiltiga svarta hål suger,
in nästa steg.
Jag åker ut på andra sidan,
universum.
Ett steg i ingenstans
Femtontusen från spik
___________________
Jag utmanar er till att finna min välgömda allusion! om ni blir frustrerade så föreslår jag att ni slår på radion och kopplar av till lite musik.
17:e försöket
Röd dörr
Vandra ovetande
hon vill bara prata
om allt och inget
Allt, det är hon
Allt, där är hon
nedstämd
vill slå ned sig
ombedd; slå dig ned
bara fötter nyfikna
fötter som snart landar
medans ord landa mot trumhinnan
medans ett hjärta slutar trumma
där borta förklaringar
någonstans där utanför
någonstans vid visionen
illusionen rivas bort
från tvivlets näthinna
svagheten bygga dammar i tårkanalen
svaga dammar brytas av:
1,2,3,4,5 - fingrar
När floden fyller handflatan
När flatan slås mot den röda dörren
När livet sipprar mellan knogar
Vandra ovetande
hon vill bara prata
om allt och inget
Allt, det är hon
Allt, där är hon
nedstämd
vill slå ned sig
ombedd; slå dig ned
bara fötter nyfikna
fötter som snart landar
medans ord landa mot trumhinnan
medans ett hjärta slutar trumma
där borta förklaringar
någonstans där utanför
någonstans vid visionen
illusionen rivas bort
från tvivlets näthinna
svagheten bygga dammar i tårkanalen
svaga dammar brytas av:
1,2,3,4,5 - fingrar
När floden fyller handflatan
När flatan slås mot den röda dörren
När livet sipprar mellan knogar
16:e försöket
Flygorgan
Vita tussar de kallar
Frände fåglar som flyga
Mässa om liv i solen
Bedragna beträda balkonger
Se dem dricka drömmar ur koppar,
fantisera om andra kroppar
hör;
vibrerande verser
sinnet suktar, svävar:
Att kasta sig i panik
Att sen falla i tragik
Att kasta upp mot jordens yta
Att se ett luftslott uppåt flyta
Att se dit man en dag ska
Att flygorgan inneha
Vita tussar de kallar
Frände fåglar som flyga
Mässa om liv i solen
Bedragna beträda balkonger
Se dem dricka drömmar ur koppar,
fantisera om andra kroppar
hör;
vibrerande verser
sinnet suktar, svävar:
Att kasta sig i panik
Att sen falla i tragik
Att kasta upp mot jordens yta
Att se ett luftslott uppåt flyta
Att se dit man en dag ska
Att flygorgan inneha
14:e försöket
Falskhetens Fasad
Stormflicka de löv du finner
Tänder en eld, se de brinner!
Klumpat ihop alla i hög
Då du säger: "Fan det här sög"
Pakter och sociala band
Sen när tar du någon i hand?
Vänner, ja det har du föga
Du står där i stormens öga
Din enda vän det är spänning
Det är även din största hämning
Din vind viner och vänder om
Men jag, jag säger ändå kom
Fortsatt fasad, med falskheten
Tror du präglas av särheten
Din olycka de tar för givet
Vilket skämt, du lever livet!
13:e försöket
Ljuspunkt Vid Grönskans Hamn
Det gröna fyllt av förväntan
På en brygga, står i väntan
En ljuspunkt smeka
Blommor vill leka
Mellan vi:et, det osköna
Hindrar mig från det, mitt gröna
Ett hav av stenar
Här finns ej grenar
De kunde nått hamn
Likt moderns famn
Skor av vitaste luddighet
De färgas av blodets klarhet
Nakna, röda mina fötter
Sök i bok av bilder, rötter
Ryck upp dig, stå fast!
Solduk klär din mast!
Det gröna fyllt av förväntan
På en brygga, står i väntan
En ljuspunkt smeka
Blommor vill leka
Mellan vi:et, det osköna
Hindrar mig från det, mitt gröna
Ett hav av stenar
Här finns ej grenar
De kunde nått hamn
Likt moderns famn
Skor av vitaste luddighet
De färgas av blodets klarhet
Nakna, röda mina fötter
Sök i bok av bilder, rötter
Ryck upp dig, stå fast!
Solduk klär din mast!
9:e försöket
Avbild
Spegeln
det är dig jag hatar
du
du ska slås sönder
i tusen bitar
varje liten del
täckas av blod
tas isär
öga för öga
tand för tand
skärva för skärva
varje liten del skär
Spegeln
får vad den förtjänar
hämnden är ljuv
dina brott hämnas
det var gjort sen innan
skarvar och ärr syns
pusslad och limmad
för att användas
för att ge en
förvrängd bild
Spegeln
log i sitt fall
hånlog
Spegeln
den tror, tror
att den vet
att lägga dess pussel
för en fasad, förvrängning
tusen bitar tar tid
ingen mer ork
jag är den jag är
andra sidan
inte berätta
för dig, för mig
jag är den jag är
det räcker
mitt tålamod är slut
Spegeln
det är dig jag hatar
du
du ska slås sönder
i tusen bitar
varje liten del
täckas av blod
tas isär
öga för öga
tand för tand
skärva för skärva
varje liten del skär
Spegeln
får vad den förtjänar
hämnden är ljuv
dina brott hämnas
det var gjort sen innan
skarvar och ärr syns
pusslad och limmad
för att användas
för att ge en
förvrängd bild
Spegeln
log i sitt fall
hånlog
Spegeln
den tror, tror
att den vet
att lägga dess pussel
för en fasad, förvrängning
tusen bitar tar tid
ingen mer ork
jag är den jag är
andra sidan
inte berätta
för dig, för mig
jag är den jag är
det räcker
mitt tålamod är slut
8:e försöket
Gräv en grop för det
som tillhör Calypso
Jorden är din sista måltid
En diet av hopp och hat
Förvandlas till sten
mals ner med tiden
sand, som rinner mellan fingrar
Så kapa mitt skepp, stjäl min skatt!
Nedgrävd, krysset mitt
en knivlängd under mitt
huvud, men akta halsen min
Charon, död i min ägo
som tillhör Calypso
Jorden är din sista måltid
En diet av hopp och hat
Förvandlas till sten
mals ner med tiden
sand, som rinner mellan fingrar
Så kapa mitt skepp, stjäl min skatt!
Nedgrävd, krysset mitt
en knivlängd under mitt
huvud, men akta halsen min
Charon, död i min ägo
7:e försöket
Luna
Meterologen säger
det blir sol
det regnar
Pappa säger att
det kommer högtryck
brukar det inte regna då
Du säger snart
snart är det sommar
men den regnade bort
Jag säger
låt det regna
regn är bättre än inget alls
på min strand
Vattnet vid min strand
flöt bort med tiden
Min vän Luna
hon tog det med sig
Luna, min vän
hon tog med sig allt
vatten, med tiden
Luna återvände ibland
stannade ett tag
vi drack tillsammans
De glas vi drack ur
De försvann i en våg
av glömska, med tiden
Luna, hon flög iväg
på denna våg
upp bland stjärnorna
likt en komet
En komet skulle kunna
vända tiden
ta med sig vattnet
Men, det går inte
kometer kraschar
Vi skulle bara gå under
Vi skulle kunna gå under
globaluppvärmning
regn som fyller oss
vår värld
tills vi druknar
kometen kan krascha
dö i en, explosion
istället för att
tyna bort, sakta
med tiden
i regnet
Luna
vart flög du?
Luna Noctiluca
6:e försöket.
Morgoncigg
Jag vaknar nu upp av
Ett ljus, bländande, lampa
Du tände, vrider mig
I sängen, vill inte gå
upp, det för skönt här nu
under täcket, snooza
Låt mig bara få sova lite
Jag vill drömma lite mer om
något annat, något
som inte är vardag
Du stampar in, ropar:
"Men har du inte gått,
upp än, häng med ut nu
jag ska ta morgonciggen
och jag tänker inte
röka ensam, kom nu!"
Du drar upp mig innan jag
ens vet ordet av det
sömndrucken dras jag ut
är knappt medveten om
vad som händer, balkongen
Där sitter vi i sol
Morgonsolen lyser
successivt så vaknar
jag.
Du puffar redan
den sista du har kvar
sen igår, njuter rejält
djupa bloss, dra in allt.
Jag tänder, du fimpar.
Du reser dig upp, och jag
Jag sitter kvar, frågar:
"Vart ska du? Jag tände nyss"
Inget svar, du går ut
Kanske ska du köpa
Nya, vad vet jag? Du gick
utan att svara mig
det angår väl inte
mig
nu sitter jag kvar här
ensam i solen
med en ciggarett i hand
ett fullt paket utan någon
som gör mig sällskap
Reser mig
Fimpar den
Paketet upp
Askkopp
jag bär den,
nu
KASTAR
Vad är det för mening med att
röka jag mår bara dåligt av det i
slutet, för njutning? glöm det! det
är inte värt det, det här är fan det
dummaste du någonsin började
med för vet du vad det kommer
FAN DÖDA DIG
Tittar argt upp mot
solen, gå i moln, du kan
titta fram senare
nu vill jag bara
sova, kanske drömma en
mardröm, eller flera
och du solen, du må
lysa upp min värld ibland
just nu vill jag sova
och du är i vägen
Jag vaknar nu upp av
Ett ljus, bländande, lampa
Du tände, vrider mig
I sängen, vill inte gå
upp, det för skönt här nu
under täcket, snooza
Låt mig bara få sova lite
Jag vill drömma lite mer om
något annat, något
som inte är vardag
Du stampar in, ropar:
"Men har du inte gått,
upp än, häng med ut nu
jag ska ta morgonciggen
och jag tänker inte
röka ensam, kom nu!"
Du drar upp mig innan jag
ens vet ordet av det
sömndrucken dras jag ut
är knappt medveten om
vad som händer, balkongen
Där sitter vi i sol
Morgonsolen lyser
successivt så vaknar
jag.
Du puffar redan
den sista du har kvar
sen igår, njuter rejält
djupa bloss, dra in allt.
Jag tänder, du fimpar.
Du reser dig upp, och jag
Jag sitter kvar, frågar:
"Vart ska du? Jag tände nyss"
Inget svar, du går ut
Kanske ska du köpa
Nya, vad vet jag? Du gick
utan att svara mig
det angår väl inte
mig
nu sitter jag kvar här
ensam i solen
med en ciggarett i hand
ett fullt paket utan någon
som gör mig sällskap
Reser mig
Fimpar den
Paketet upp
Askkopp
jag bär den,
nu
KASTAR
Vad är det för mening med att
röka jag mår bara dåligt av det i
slutet, för njutning? glöm det! det
är inte värt det, det här är fan det
dummaste du någonsin började
med för vet du vad det kommer
FAN DÖDA DIG
Tittar argt upp mot
solen, gå i moln, du kan
titta fram senare
nu vill jag bara
sova, kanske drömma en
mardröm, eller flera
och du solen, du må
lysa upp min värld ibland
just nu vill jag sova
och du är i vägen
5:e försöket.
Det här
Jag står på kanten nu
I mina händer bär jag
det här, vill jag släppa?
det här är snart för tungt
Det tynger mig, släppa, nu?
Nedanför ett stort hål
Ett hål så väldigt stort
Detta hål så väldigt djupt
Ett hål så väldigt mörkt
det här, om jag släpper
kan hämta up, om du vill
det är djupt, så långt ner
Jag står på kanten nu
I mina händer bär jag
det här, jag vill släppa
Jag står på kanten nu
I mina händer bär jag
det här, vill jag släppa?
det här är snart för tungt
Det tynger mig, släppa, nu?
Nedanför ett stort hål
Ett hål så väldigt stort
Detta hål så väldigt djupt
Ett hål så väldigt mörkt
det här, om jag släpper
kan hämta up, om du vill
det är djupt, så långt ner
Jag står på kanten nu
I mina händer bär jag
det här, jag vill släppa
4:e försöket
Cyklar ner till havet
Jag hörde att det var storm
Vill se den en gång till
Stormar likt aldrig förr
Seglade en gång just här
Starkare ut än in
Båten är nu bränd här
Behöver aldrig segla
Aldrig här i stormen
Likt ur en dröm jag väcks
Ett ljud som jag känner väl
Vem är nu i stormen?
Framför bryggan cirklar
Dyningar sen någon föll
Ner i ett ilsket hav
Ut på bryggan, tittar
Se nedåt, en siluett
En kvinna, hon föll ner
Föll hon verkligen ned?
kanske kastade hon sig
framåt utan framtid
Föll hon verkligen ned?
kanske knuffad av någon
någonting något
Faller, hoppar, knuffad
Handlingsförlamande sits
Vad ska jag göra nu?
Om hon föll förblindad
Av smärta och förvirring
Svimmade! Alltjämt ned
Stormens tjut, hon väcks då
kylan kan få henne att
sukta, luften, värmen
ta emot henne med öppna armar uppe på bryggan,
din värme kan vara den hon suktar efter.
Om hon hoppade i
förtvivlan, utan hopp på
livet, utan mening
Stormens tjut kan likväl
ta henne, ovanför, här
inget att hämta här
ta inte emot henne, hon har valt sin väg
hon kommer aldrig upp till dig, vänd om.
Om hon knuffades i
mot sin vilja, dyk då i!
Du har varit där, dyk!
Stormens tjut, du hör det
Leta upp, ta tag, dra upp!
Medvetslös, luften knapp
ta upp henne på bryggan, hon andas ej
hon kan väckas, du vet hur, dela med dig av din luft.
Och nej, den har ingen titel tillsvidare.
3:e försöket
De tusen sjöarnas land
Vandra ensam genom höstskogen
Se alla dess färger och nyanser
De anspelar på en vissnare tid
Känn löven så små och obetydliga slå, emot dig
De flyger vind för våg efter att ha fallit från sin forna stam
De slår, emot dig, men du märker dem knappt
Vandra vidare förståndiga flicka
Vintern väntar
Titta upp flicka!
Blicka framåt!
Ditt synfält täcks av en sjö
Täckt av is och dimma
Dimma som slingrar sig sakta över isen
Du ser endast en början, en strand
Gå fram blicka utåt flicka,
allt skall strax klarna
Dimman lättar allteftersom
allteftersom dimman lättar,
så häpnas du av storleken på sjön
Alla sjöar har sina begränsningar
Alla sjöar har den andra stranden
Den skymtar du
Spana runt flicka lilla, här ligger jag
På mitten, försjunken i dvala
frusen, nedfryst, utan att andas ..
TITTA PÅ MIG!
JAG LIGGER HÄR FRAMFÖR DIG!
så nära men ändo så långt borta, väck mig med din blick
Andra har stått på samma strand som du gör nu
de sprang alla ut direkt med fackla i hand
de kom fram och försökte tina mig med värmen
de försökte väcka mig
isen bröts och vi föll ned i vattnets djupa mörker
där, andas jag inte
där, kvävs vi alla
Är jag bara en siluett? Kisa då!
kontur och karaktär finns där,
snälla ansträng dig bara lite
Du om någon borde kunna urskilja dem!
Dunkelt? Mörker?
Tänd något för denna vintern är lång
Vårens och värmens apostel
Tänd din majbrasa på stranden
Bränn ut vinterns köldar
Lys upp våran värld!
Ljus dansar nu på ögonlocket
Ljus värmer nu mina lungor
Ljus speglas nu i det moln jag andas
Hosta!
Var kom plötsligt denna luft ifrån?!
Som från ingenstans, efter så lång tid!
Dra in!
Luften som nu fyller mina lungor är underbar
Likt livet själv, som plötsligt infann sig
i min till synes livlösa kropp
Öppna ögonen
Bländas!
Detta oidentifierade ljus
Detta livsskänkade ljus
Värm mig!
En väldig brasa skymtas på stranden
Bredvid står dock solen själv
som om hon fattat eld så
ÄR
HON
LJUSET
HON
ÄR
ljuset
Våra blickar möts
Trots denna storm av ljus och värme
så är hon lugnet själv
bra
Stå stilla kvar på stranden och invänta våren
Den skall tina både isen och mig
Allt jag behöver just nu
Din ljusfyllda blick för att fortsätta att andas
Snälla, kom ut och hämta mig i en båt när isen är ett minne blott,
jag lärde mig aldrig riktigt att simma.
Du, flickan min, ljuset mitt, jag hoppas sommaren kommer snart.
Vandra ensam genom höstskogen
Se alla dess färger och nyanser
De anspelar på en vissnare tid
Känn löven så små och obetydliga slå, emot dig
De flyger vind för våg efter att ha fallit från sin forna stam
De slår, emot dig, men du märker dem knappt
Vandra vidare förståndiga flicka
Vintern väntar
Titta upp flicka!
Blicka framåt!
Ditt synfält täcks av en sjö
Täckt av is och dimma
Dimma som slingrar sig sakta över isen
Du ser endast en början, en strand
Gå fram blicka utåt flicka,
allt skall strax klarna
Dimman lättar allteftersom
allteftersom dimman lättar,
så häpnas du av storleken på sjön
Alla sjöar har sina begränsningar
Alla sjöar har den andra stranden
Den skymtar du
Spana runt flicka lilla, här ligger jag
På mitten, försjunken i dvala
frusen, nedfryst, utan att andas ..
TITTA PÅ MIG!
JAG LIGGER HÄR FRAMFÖR DIG!
så nära men ändo så långt borta, väck mig med din blick
Andra har stått på samma strand som du gör nu
de sprang alla ut direkt med fackla i hand
de kom fram och försökte tina mig med värmen
de försökte väcka mig
isen bröts och vi föll ned i vattnets djupa mörker
där, andas jag inte
där, kvävs vi alla
Är jag bara en siluett? Kisa då!
kontur och karaktär finns där,
snälla ansträng dig bara lite
Du om någon borde kunna urskilja dem!
Dunkelt? Mörker?
Tänd något för denna vintern är lång
Vårens och värmens apostel
Tänd din majbrasa på stranden
Bränn ut vinterns köldar
Lys upp våran värld!
Ljus dansar nu på ögonlocket
Ljus värmer nu mina lungor
Ljus speglas nu i det moln jag andas
Hosta!
Var kom plötsligt denna luft ifrån?!
Som från ingenstans, efter så lång tid!
Dra in!
Luften som nu fyller mina lungor är underbar
Likt livet själv, som plötsligt infann sig
i min till synes livlösa kropp
Öppna ögonen
Bländas!
Detta oidentifierade ljus
Detta livsskänkade ljus
Värm mig!
En väldig brasa skymtas på stranden
Bredvid står dock solen själv
som om hon fattat eld så
ÄR
HON
LJUSET
HON
ÄR
ljuset
Våra blickar möts
Trots denna storm av ljus och värme
så är hon lugnet själv
bra
Stå stilla kvar på stranden och invänta våren
Den skall tina både isen och mig
Allt jag behöver just nu
Din ljusfyllda blick för att fortsätta att andas
Snälla, kom ut och hämta mig i en båt när isen är ett minne blott,
jag lärde mig aldrig riktigt att simma.
Du, flickan min, ljuset mitt, jag hoppas sommaren kommer snart.
Två försök
Korridor
vaknar upp, stiger upp, öppnar upp
Vita korridorer breder ut sig
Vägen framför uppenbar
Vit, klar
enkel
Till en början liten, sedan större
Känns som om jag själv förminskas
Växer, krymper
ensligt
Större och större, okontrollerat
Delar sig för första gången av i två
Velar, kontroll
enhälligt
Vandrar vidare utan val
En dörr uppenbarar sig
Vidöppen, kanske
entre
Bakom dörren alltjämt nytt
Fascinerad och bländad av nya nyanser
Vackert, kontrast
endorfin
Dörren slår igen, osäkerheten infinner sig
Vad händer, vita korridoren borta, avsaknad
Vänder sig om
Kastar sig mot dörren
Låst, bankar slår, bryter upp
Våld och panik skingrar hindret
Driven av panik, springer, springer
Dörren syns ej mer
Stanna upp
Pusta ut
Vänd bakåt
Vänd om
Gå framåt
Framåt bär det, framåt genom korridorer
Färgskiftande, en stund ljust, en annan mörkt
Delar sig mer och mer runt hörn
Runt hörnet allting ovisst och slutgiltigt
Viker av från en av de ljusare korridorerna
Möts nu av en dörr i sidan av korridoren
Betraktar på avstånd, osäkert
Erfarenhet erhölls
Hänförd, lockad
Färgen, formen
Ett hantverk allt för
fagert
Hänförelsen driver dig, framåt
Närmare, kom närmre!
Framme, trycks mot dörren
Känner formen av varje litet drag
Drar med handen uppifrån, nedåt
Längs med vägen, dekorationer, allt ljuvligt
Hela dörren studerad
ett steg bakåt, närheten tas ifrån
vill gå in, sträcker sig efter handtaget
borta
existerar inte
försvunnet
frånvarande
väck
Säg mig:
Vad är syftet med en dörr utan handtag?
Stapplar bakåt, förtvivlad!
Snubblar, faller ner på marken
Kryper allt längre bakåt, mot motsatta väggen
Stirrar frenetiskt mot dörren, tidlöst
Utan att röra sig, förtärs av tiden
Kryper ihop, samlar sig
Vägrar att titta på dörren, alltjämt lockande
Hånande långt borta på andra sidan
Dörr som öppnas stängs
Vänder på huvudet, möts av
vithet
klarhet
tomhet
förlora dig själv i den klara vita korridoren
från sida till sida
planlöst, skoningslöst
Kyla, vilken kyla!
Nedfryst och immun
Korridoren böjjer sig
inte höger vänster, ner och upp uppochned
dörrar dyker uppspelt upp
slänger upp dem, går in
ljuset i rummen försöker tina
kylan utifrån blåser in
ljusets ynkliga glödlampor slås sönder
allt mörkt kallt, i rummen bakom dörrarna
går ut, slår igen dem
snöstorm
Säg mig:
Varför rör jag mig framåt i denna ändlöst vita korridor?
utan mål och mening, i en evig kyla
insidan, mina tårar är blott is
Over and out
vaknar upp, stiger upp, öppnar upp
Vita korridorer breder ut sig
Vägen framför uppenbar
Vit, klar
enkel
Till en början liten, sedan större
Känns som om jag själv förminskas
Växer, krymper
ensligt
Större och större, okontrollerat
Delar sig för första gången av i två
Velar, kontroll
enhälligt
Vandrar vidare utan val
En dörr uppenbarar sig
Vidöppen, kanske
entre
Bakom dörren alltjämt nytt
Fascinerad och bländad av nya nyanser
Vackert, kontrast
endorfin
Dörren slår igen, osäkerheten infinner sig
Vad händer, vita korridoren borta, avsaknad
Vänder sig om
Kastar sig mot dörren
Låst, bankar slår, bryter upp
Våld och panik skingrar hindret
Driven av panik, springer, springer
Dörren syns ej mer
Stanna upp
Pusta ut
Vänd bakåt
Vänd om
Gå framåt
Framåt bär det, framåt genom korridorer
Färgskiftande, en stund ljust, en annan mörkt
Delar sig mer och mer runt hörn
Runt hörnet allting ovisst och slutgiltigt
Viker av från en av de ljusare korridorerna
Möts nu av en dörr i sidan av korridoren
Betraktar på avstånd, osäkert
Erfarenhet erhölls
Hänförd, lockad
Färgen, formen
Ett hantverk allt för
fagert
Hänförelsen driver dig, framåt
Närmare, kom närmre!
Framme, trycks mot dörren
Känner formen av varje litet drag
Drar med handen uppifrån, nedåt
Längs med vägen, dekorationer, allt ljuvligt
Hela dörren studerad
ett steg bakåt, närheten tas ifrån
vill gå in, sträcker sig efter handtaget
borta
existerar inte
försvunnet
frånvarande
väck
Säg mig:
Vad är syftet med en dörr utan handtag?
Stapplar bakåt, förtvivlad!
Snubblar, faller ner på marken
Kryper allt längre bakåt, mot motsatta väggen
Stirrar frenetiskt mot dörren, tidlöst
Utan att röra sig, förtärs av tiden
Kryper ihop, samlar sig
Vägrar att titta på dörren, alltjämt lockande
Hånande långt borta på andra sidan
Dörr som öppnas stängs
Vänder på huvudet, möts av
vithet
klarhet
tomhet
förlora dig själv i den klara vita korridoren
från sida till sida
planlöst, skoningslöst
Kyla, vilken kyla!
Nedfryst och immun
Korridoren böjjer sig
inte höger vänster, ner och upp uppochned
dörrar dyker uppspelt upp
slänger upp dem, går in
ljuset i rummen försöker tina
kylan utifrån blåser in
ljusets ynkliga glödlampor slås sönder
allt mörkt kallt, i rummen bakom dörrarna
går ut, slår igen dem
snöstorm
Säg mig:
Varför rör jag mig framåt i denna ändlöst vita korridor?
utan mål och mening, i en evig kyla
insidan, mina tårar är blott is
Over and out
