strängar om händer

strängar som skakar
strängar så strängt stramade
åtstramade runt händer
de skakar
de skakar
de skakar
skakar handfallnas händer
i avbrutna takters skärande
raseri

åtrstramde strängar som bryts:
ett skakande crescendo väcker rösten:
"...with claws her wings climb..."
sömndruckna ord av pojken som hette ormen

"...harpyans våldsamma klättrande,
skyarnas utsända klor,
människans piska,
tar betalt i blod..."


händer som skakar
händer så hårt återhållna
hållna runt, runt inuti
de skakar
de skakar
de skakar
skakar handfasta händer
i energifyllda takters härliga
raseri

mer än musik, mer som energi:
ett markskakande crescendo tänder rösten:
"One day i'll bite"
klarvakna ord av pojken som hette ormen



Nog av romantisering: det är dags att försöka tämja de stora känslorna på vers, det kan nog ta ett tag.

Inspiration: Converge - Plauges
http://www.youtube.com/watch?v=LeTSz02UXjs

Dark days
Greet us with teeth
With claws her wings climb
Cold eyes gaze wide with awe
With spite
Everyone, everywhere
Every beast, every man pays her price

Un Dernier Verre (Pour La Route)

Mol Till Dur i Röstbrevlådan

likt en kedja av telefonsvarare
sprang våra röster förbi varandra
gång på gång på gång
trots gångavstånd

vi får ta det lite piano
trots alla toner som strömmar ur fingrar
över svart och vitt
från mol till dur
och tillbaka igen...

... under oktober:
möjligheternas himmel
och två koppar kaffe
på vårt favorit café
de fallande löven
och falnande minnen

inväntar vi,
vinterns vita,
täcke över löven,
bakom gröna ögon:
tom tapet, full framtid



Jag saknar er alla  <3

Inspiration (beirut är lite för bra för sitt eget bästa):
http://open.spotify.com/track/1rpAooa1OEQnjVylbBE94v


'Skrikar'

Handflators mötande slag i hundra meter
mot hjärtats
oregelbundna stötar mot mitt huvud
som stöts hundra meter
ner i sand
likt en strutshals med astma
från djupet av ormens näste
någonstans mellan slagen
kommer ett skrik att fylla ut
fylla ut linjerna
mellan hjärta, hjärna och
min skrikande röst

- Ja, jag skrik-skrattar ut tillvaron ...

... som hejande händer klappar in

"I'LL NEVER BE DONE HERE!"
skrikade pojken som hette ormen



Ja, allusioner till Murakami och Karin Dreijer.

http://open.spotify.com/track/6NjTs1ZsobkPpNFNXsZpxy

En del av er kommer aldrig att förstå

Det var bara en sån dag idag, och GUD vad jag har saknat det, vissa ljud finns det inte ord för .. och en del av er kommer aldrig förstå vad jag menar:




2.03!!!!

No more gods
No more graves
No more love
No more hate

"Goodbye Luna" - A serenade to the conscious

Och jag pustar ut
ut i livet
precis i takt med musiken
till taktpinnens bestämda slag
på slag
på slag

Men det är smällar man får ta från
forna flickvänner och döda drömmar

Bland tomma flyttlådor och lego

Så säg mig:
är jag dåtid
eller just det
det som kommit till mig,
genom glaset
farväl Luna,
idag ler jag mot dig

Min sista sommar i Nantes

Elorgel utan pipor
men sannerligen en duktig organist
visualiserade järnrör med en sån kraft att det ryker
organen riktigt ryker ur
fallna soldater
i Nantes
vid floden
O, Nantes!
havet är mitt öde
jag som du inte riktigt når
du, som jag inte riktigt får

På en ramp en sensommar natt
flygplansvingens vrål i ditt hår
soldatens sista krampaktiga rörelse
Lunas sista leende: förförelse

Minns du Cherbourg och Lunas leende?

Saxofoners sorger spelar sällsamt
i mina öron
viskar hamnen om avsked
och nödvändigheten
och lusten
i nöd och lust
gifte jag mig med havet
och ditt leende mot relingen

för där står du
halvfull och
helt fel, helt fel

ebb och flod
ebb
och
flod

mitt hjärta är en halvmåne som går i moln
till havs tills vi bryts på mitten och
sjunker för alltid


min älskade

Prisma

Härom dagen sökte jag
i min fars gamla skivsamling
en liten bit av historia
kanske ledtrådar
kanske rötter
bortglömd och dammig fann jag den
Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

likt en cirkulär glasskiva
Svart - entydlig
när nålen rispar mot ytan:
musik
som ljus genom prisma

Med musiken i mina öron,
stirrar jag
mot mitt fönster
förbi mitt fönster
i regnbågens alla färger

Det skulle nog vara prosa.

Klockan slår sex
Nattens drömmar vrider mig upp ur sängen
fram till fönstret som genom sin transparenta yta
skickar hälsningar om värme och sol
"-Fy fan"

Min sommar tillbringas i en mjölkkyl
långt ut åt helvete
Mina sömndruckna ögon stirrar mellan bäst före datum
långt ut åt helvete
genom glasdörrar på kunders sökande ögon
"-Suck, vad gör väl två dagar den ska ändå drickas till botten"

Jag har blivit förkyld på köpet
här inne i kylan dödar jag tiden genom att nynna
Bob Hund som jag såg förra veckan:
- Ja, nu har jag gjort det igen, jag har vart dum, mot migsjälv

I min hand håller jag jordgubbsfil och en tanke slår mig
Pang:
 "-Kärlek är fan masochism"
Filen pryder nu golvet och insidan av min näsa
Som om kylen var något slags karma centrum
och arla kossan dess råmande sändebud

Efter muttrande på knä och snytpapper så nynnar jag vidare:
- Alla utom jag vet hur det ska gå
..
..
..
Nej, precis som i låten blir det inte mer än så
"Men jag är fan rätt bra naiv"
och i min hand håller jag vitlöks creme fraiche

Låtom Masken Falla

visst är vi alla tiggare
och inget gör oss piggare
än att
se döden i vitögat
se glöden i tröttögat

Åh! Visst är det förbjudet
försjunket och förudmjukat
en eld
så stark
så stark
och jag visste inte
ville inte
trodde inte
trodde ....

jag vet

Husen kommer skaka
för bort ska grunden
ett eko skalla

Låt husen skaka
för bort ska stunden
masken falla

Genom glaset, skärvorna och såren
Genom tid
Genom frid

jag är fri

RSS 2.0