Mitt samvete stinker

Du stinker!
Andedräktens väktare
fäktare av lust odör
släckt men fräckare
än tredje grads
marodör
för
kärlek
över-
vinner
allt.

"HA HA"
Ja för bara du
Ja för bara jag
kan sabba allt och
kanske det som är inget
inte ens herr deo,
kan dölja mr neo
som svalde kyla
blå piller och skenhelighet
som sålde dyra
röd piller och grå tvåsamhet



Du stinker ...
Kärlekens väktare
fäktare för känsloflottör
Knäckt men lyckligare
än afrodites
ambassadör
för
kärlek
över-
vinner
allt

även dig.




Och jag som inte skriver kärleksdikter, tolka den hur ni vill.

Min vän röd blå grön

Att sakta slita loss
nyckeln
ringens rispande röst,
nedtyngd nedgången,

protesterar

proklamerar baklänges
i en fyrdubbel skruv,
"möjligheter... lösningar!"

avståndet oss
emellan
en genomskinlig dörr
ironiskt nog

- fånga...

Våra ansikten
som klistrade mot en tv-ruta
hissnande på sjunkande skuta
skrattande åt en sprucken ruta
i röd blå grön röd blå grön
min vän du saknar färger från regnbågen!

Mitt sätt att

ta farväl oss
emellan
tappade du min nyckel
ironiskt nog



Radiohead - Videotape
http://www.youtube.com/watch?v=O0MI3gtaqfY

"This is one for the good days
And I have it all here, in red blue green
In red blue green"

Vykort från Sibirien

Mandolin morgon
öppna ögon
trötta tankar
sprucken själ

klär på mig leende
streber skjorta
krav kavaj
skugg svarta surrealism skor:
att klä i en annan mans hud
och gå i hans skor
vecka in och ut
vecklas ut och in
ännu en dag på jobbet.

På söndagar sitter jag naken
tvättar mig helvaken och
skriver vykort till mig själv
för att påminna
för att minnas
erinra vem jag är
vem jag vill vara
när veckorna styr mina fötter:

två steg framåt
två steg bortåt
bort från mig
bort till dom
med okända dörrar

där lär du dig aldrig något om dig själv

våra fötter tar tvugna steg, jag vet
men jag saknar dig.



Beirut - Postcards from Italy
http://www.youtube.com/watch?v=KMMjEOY3VGk
http://open.spotify.com/track/5YAhKEMTGMh6SxTSYcUJl6

"The shattered soul/Following close but nearly twice as slow"

Vilken såpa

Ljuspelare längs vägen:
drömmare står på rad

strategiskt utplacerade
tragiskt manipulerade

Livet är en scen där
ljuset slås
av
på vid fel tillfällen


"...egentligen har du bara en chans

lycko synthen sätter oss i trans

min musikaliska blick liknar en dans

slumpvis recension av en mans

chans..."


Jag tror jag är så perfekt
En prefekt som fnyser fast
för snabbt, fryser fast
när ljuskupoler blir bubblor
slickar mina skugg(s)år

vi spricker alla i slutändan...


...vilket jävla trams



Beirut - Scenic World

http://open.spotify.com/track/3RdiJd4HsbzxSDGxXABIKu
http://www.youtube.com/watch?v=MH6Ed4V3tpo

För bara fem drag sen

När jag släcker ljuset
det där som jag tände själv
för bara fem minuter sen
bara för att döda tid
bara för att döda liv
livet som jag
konstruerade manipulerade
konstellerade och propagerade
för bara fem minuter sen

Nu står jag där
fumlar famlar
trampar stampar
efter tre års trappor
och skramlar skrattar
blänker tänker
efter

nyckeln till nästa dörr...

... nästa tillvaro skenvaro
i mitt nya kök
mot nya krök och
ändlöst fulla nätter
stirrandes ner i mitt
svart-vit rutiga köksgolv:

likt ett schackbräde,
är jag både svart och vit,
men spelar fem drag före mig själv


En rond mellan dåtid och nutid

Genom trummors rytmik
klädda i ord som
dränker mig
i svarta kläder:
en kråkas fjäder skrud
flyger in i svunna tider
med fjärderpenna
och fjäderviktare
i ringen
Mina minnen är triviala men
väldigt envisa
väldigt kampaktiga
krampaktiga
stapplande och snart
uträknade, utringda.

Ge upp - jag gav upp
men jag kan inte ge upp igår idag
för igår har inte gett upp än idag

vad mer vill du jag ska säga?



Radiohead - There There
http://open.spotify.com/track/3iF1dglV6BinTBCXWKRvHx
http://www.youtube.com/watch?v=DUzW-fDNEJ0
(kanske in progress, har inte bestämt mig än)

ord som vaknar

tusen outtalade meningar
som inget hellre ville
än att kasta sig ut ut ut
ut genom förlorade tillfällen
ögonblick av tystnad, möjligheter
och potentiell befrielse

rakt i ditt a n s i k t e

de skakar
skakar i mörka basgångars
gnisslande sista toner
och slagverks tunga slag
mot sammanbitna tänder
när jag hostar blod i vänners förvånade ansikten,

"Hur mår du egentligen?",

skrattar jag bort förklaringar som dunkar bröstet
ner i marken
när djuriska röster sätter sig som hörlurar mot mitt öra
och kort och koncist trycker varenda ursäktande tanke
ner i marken
när ord i eko skallar upp som släggor ur crescendo
hållna av avbrutna löften mot mig själv mot mina knän
ner i marken
då minns jag

du svek mig sen svek jag mig




Nej, den var inte direkt vacker, men det var väl heller inte poängen ... som sagt tidigare: jag försöker förstå och acceptera vissa känslor inom mig själv just nu. Det är en process och någon kvalitativ poesi kan jag inte direkt utlova för tillfället då jag inte är tillfreds med de här än .. och tycker jag själv inte om vad jag skriver så är det ganska svårt att få andra att tycka om det. Oh well.

Converge - You Fail Me
http://www.youtube.com/watch?v=4anOpI0AE78

strängar om händer

strängar som skakar
strängar så strängt stramade
åtstramade runt händer
de skakar
de skakar
de skakar
skakar handfallnas händer
i avbrutna takters skärande
raseri

åtrstramde strängar som bryts:
ett skakande crescendo väcker rösten:
"...with claws her wings climb..."
sömndruckna ord av pojken som hette ormen

"...harpyans våldsamma klättrande,
skyarnas utsända klor,
människans piska,
tar betalt i blod..."


händer som skakar
händer så hårt återhållna
hållna runt, runt inuti
de skakar
de skakar
de skakar
skakar handfasta händer
i energifyllda takters härliga
raseri

mer än musik, mer som energi:
ett markskakande crescendo tänder rösten:
"One day i'll bite"
klarvakna ord av pojken som hette ormen



Nog av romantisering: det är dags att försöka tämja de stora känslorna på vers, det kan nog ta ett tag.

Inspiration: Converge - Plauges
http://www.youtube.com/watch?v=LeTSz02UXjs

Dark days
Greet us with teeth
With claws her wings climb
Cold eyes gaze wide with awe
With spite
Everyone, everywhere
Every beast, every man pays her price

'Skrikar'

Handflators mötande slag i hundra meter
mot hjärtats
oregelbundna stötar mot mitt huvud
som stöts hundra meter
ner i sand
likt en strutshals med astma
från djupet av ormens näste
någonstans mellan slagen
kommer ett skrik att fylla ut
fylla ut linjerna
mellan hjärta, hjärna och
min skrikande röst

- Ja, jag skrik-skrattar ut tillvaron ...

... som hejande händer klappar in

"I'LL NEVER BE DONE HERE!"
skrikade pojken som hette ormen



Ja, allusioner till Murakami och Karin Dreijer.

http://open.spotify.com/track/6NjTs1ZsobkPpNFNXsZpxy

"Goodbye Luna" - A serenade to the conscious

Och jag pustar ut
ut i livet
precis i takt med musiken
till taktpinnens bestämda slag
på slag
på slag

Men det är smällar man får ta från
forna flickvänner och döda drömmar

Bland tomma flyttlådor och lego

Så säg mig:
är jag dåtid
eller just det
det som kommit till mig,
genom glaset
farväl Luna,
idag ler jag mot dig

Min sista sommar i Nantes

Elorgel utan pipor
men sannerligen en duktig organist
visualiserade järnrör med en sån kraft att det ryker
organen riktigt ryker ur
fallna soldater
i Nantes
vid floden
O, Nantes!
havet är mitt öde
jag som du inte riktigt når
du, som jag inte riktigt får

På en ramp en sensommar natt
flygplansvingens vrål i ditt hår
soldatens sista krampaktiga rörelse
Lunas sista leende: förförelse

Minns du Cherbourg och Lunas leende?

Saxofoners sorger spelar sällsamt
i mina öron
viskar hamnen om avsked
och nödvändigheten
och lusten
i nöd och lust
gifte jag mig med havet
och ditt leende mot relingen

för där står du
halvfull och
helt fel, helt fel

ebb och flod
ebb
och
flod

mitt hjärta är en halvmåne som går i moln
till havs tills vi bryts på mitten och
sjunker för alltid


min älskade

Prisma

Härom dagen sökte jag
i min fars gamla skivsamling
en liten bit av historia
kanske ledtrådar
kanske rötter
bortglömd och dammig fann jag den
Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

likt en cirkulär glasskiva
Svart - entydlig
när nålen rispar mot ytan:
musik
som ljus genom prisma

Med musiken i mina öron,
stirrar jag
mot mitt fönster
förbi mitt fönster
i regnbågens alla färger

Låtom Masken Falla

visst är vi alla tiggare
och inget gör oss piggare
än att
se döden i vitögat
se glöden i tröttögat

Åh! Visst är det förbjudet
försjunket och förudmjukat
en eld
så stark
så stark
och jag visste inte
ville inte
trodde inte
trodde ....

jag vet

Husen kommer skaka
för bort ska grunden
ett eko skalla

Låt husen skaka
för bort ska stunden
masken falla

Genom glaset, skärvorna och såren
Genom tid
Genom frid

jag är fri

ICA-poesi 3

Solipsism på trappan

Ett utgångsläge utan pretentioner
Min trappa håller intentioner
Några slags högre visioner

Verklighet i effekt av fantasi

Min trappstegssjäl,
ner och in upp och ut
ut-och-in,
är en svart-vit björk som slår ut:
medveten grön.

ICA-poesi 2

En/Ett Klick Långt Borta

Telefonen ringer och balansen
ligger mellan att svara för tidigt
och inte alls.
Telefonsvarare och för tidig
romans;
"ska vi ta en fika kom hem
till mig och se på film varför
sover du inte över bara i natt
nu kommer bussen snälla
ring mig snart hej igen en till
film kanske den förra var rätt
bra även om vi missa halva men
det gjorde väl ingenting eller hur
jag har saknat dig så vi har inte
träffats på över två veckor vad nu
ångrar du dig vill du inte mer räcker
inte det vi har här och nu ok jag förstår
inte hej då"

På en tågstation
i närheten av Beirut
tjuter det upptaget
plötslig tystnad fylls
ackompanjerande dragspel
trötta och uppgivna toner
som möts av det ankommande
tågets slagverk
rör vid sinnen
väcker minnen

att  för en gångs skull känna och inte höra

En man bredvid mig berättar om sin tid i St. Petersburg
Tillsammans pratar vi om kärlekens melodier
vad kan locka det som en gång gått förlorat?

Vi stiger på tåget tillsammans, mot kallare breddgrader och avstånd
jag var tvungen att ge mig
av
på väg



För en gångs skull så tappade jag inte bort lappen!

Ifall det inte redan var uppenbart:
http://open.spotify.com/track/5gJGXToBy8sisD7AzOEYHR

ICA-poesi

Bra idé Daniel! Eftersom du har så förbannat tråkigt och allting går på rutin på jobbet så börja skriv för all del ... men för guds skull tappa inte bort lappen!

Klant-Danne, detta är en rekreation, gjorde lite ändringar också .. har antagligen missat någon stor poäng som jag gjorde i orginalet också, bleh.



Zen


Om allt är förväntningar,
om allting är drömmar,
då är mitt liv blott en skugga:
min energiska förljeslagare
min eviga förföljare

som om vi alla var del av något större
något slags mönster
någon slags profetia

Natten fylls av artificiellt ljus
artificiella masker
min enda tillflyktsort invaderas
buller, bilar, brandmän
privatparkering, polismän
gatljus, stoppljus, men
allting är artificiellt

kanske:
ett öppet hav utan roder
en tärning helt utan sidor
är det kanske svaret?
eller flykt från ansvaret?

"I answer to no one"
sa pojken som hette ormen

Some of these nights

Jag spanade in min annars väldigt bortglömda last.fm och upptäckte att jag hade över 165 spelningar med Fever Rays låt I'm Not Done ... lite överraskande då jag inte lyssnat på hennes (Karin Dreijers) album SÅ mycket, jag gillar det helt klart men inte SÅ mycket. Men, jag satte på låten ännu en gång för att minnas lite och kom med ens på att jag satte den på repeat över natt en gång för ungefär 3-4 veckor sedan ... sömnhypnos anyone? tja .. avgör själva:

so i lost my head a while ago
but you seem to have done better
we set fire in the snow
it ain't over
i'm not done


It was just one of those nights

The open water

I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.

Jag känner helt klart igen mig i känslan, att lägga sig vind för våg till vattnets alla vändningar strömmar  och plötsliga stormar. Jag förstår definitiv varför människor (jag inkluderad) fascineras av havet, inte en instängd sjö
utan just havet: det är helt klart något oberäkneligt som ligger i vågorna. Själva tanken på att havet är så pass stort som
det är .. inte bara i omfattning utan också i djup.... det skrämmer mig samtidigt som jag inte kan undgå att dras till det.
Men jag skulle nog aldrig kunna ge mig ut på ett hav, inte rent fysiskt, jag skulle vara tvungen att ge
mig ut med ett skepp .. och ett skepp kan man styra, det vore att gå emot hela det element som skänker beundran
till havet: den totala förlusten av kontroll som ger upphov till det tysta
observerandet.

Kanske skulle jag ha sprungit för livet när jag såg havet i dina ögon, istället lämnades jag vind för våg i ditt djup.




Tro mig man ser hur havet rör sig och stormar och vänder och vrider kastar sten och bråte runt omkring sig .. men ... det
går inte tala med ett hav .. har du en gång fastnat i det så talar det bara med dig. Tur att jag flöt iland i alla fall. Tur att det här bara är en metafor, tur att det finns fler hav som inte har någon sammankopplan med kärlek ... jag hoppas att jag aldrig fastnar i ett kärlekens hav igen. Men, sen en tid tillbaka .. kanske ett par år tom. så seglar i alla fall resten av mitt liv på ett hav. Men det känns som om det lyssnar lite på mig i alla fall, men iövrigt så gör jag det bästa av situationen och älskar det...
...
...
...

"As it once begun so shall it also end"
Och visst förklarar det bra?

I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.




Ifall någon undrar: http://open.spotify.com/track/0hSffxTmr45v9AB0ybO0RF
Och quoten var från Berserk.

Over and out


The Weight

There’s many who’ll tell you they’ll give you their love,
But when they say “give” they mean “take.”
They’ll hang ‘round just like vultures till push comes to shove.
They’ll take flight when the earth starts to shake.



Nej det är inte mina ord, jag fann dem nyss. Ibland undrar jag ifall källan talar för min själ .. det är nästan läskigt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0