mrdanners

tusen outtalade meningar
som inget hellre ville
än att kasta sig ut ut ut
ut genom förlorade tillfällen
ögonblick av tystnad, möjligheter
och potentiell befrielse

rakt i ditt a n s i k t e

de skakar
skakar i mörka basgångars
gnisslande sista toner
och slagverks tunga slag
mot sammanbitna tänder
när jag hostar blod i vänners förvånade ansikten,

"Hur mår du egentligen?",

skrattar jag bort förklaringar som dunkar bröstet
ner i marken
när djuriska röster sätter sig som hörlurar mot mitt öra
och kort och koncist trycker varenda ursäktande tanke
ner i marken
när ord i eko skallar upp som släggor ur crescendo
hållna av avbrutna löften mot mig själv mot mina knän
ner i marken
då minns jag

du svek mig sen svek jag mig

---

Nej, den var inte direkt vacker, men det var väl heller inte poängen ... som sagt tidigare: jag försöker förstå och acceptera vissa känslor inom mig själv just nu. Det är en process och någon kvalitativ poesi kan jag inte direkt utlova för tillfället då jag inte är tillfreds med de här än .. och tycker jag själv inte om vad jag skriver så är det ganska svårt att få andra att tycka om det. Oh well.

Converge - You Fail Me
http://www.youtube.com/watch?v=4anOpI0AE78