Korridor

vaknar upp, stiger upp, öppnar upp

Vita korridorer breder ut sig
Vägen framför uppenbar
Vit, klar
enkel

Till en början liten, sedan större
Känns som om jag själv förminskas
Växer, krymper
ensligt

Större och större, okontrollerat
Delar sig för första gången av i två
Velar, kontroll
enhälligt

Vandrar vidare utan val
En dörr uppenbarar sig
Vidöppen, kanske
entre

Bakom dörren alltjämt nytt
Fascinerad och bländad av nya nyanser
Vackert, kontrast
endorfin

Dörren slår igen, osäkerheten infinner sig
Vad händer, vita korridoren borta, avsaknad
Vänder sig om
Kastar sig mot dörren
Låst, bankar slår, bryter upp
Våld och panik skingrar hindret

Driven av panik, springer, springer
Dörren syns ej mer
Stanna upp
Pusta ut
Vänd bakåt
Vänd om
Gå framåt

Framåt bär det, framåt genom korridorer
Färgskiftande, en stund ljust, en annan mörkt
Delar sig mer och mer runt hörn
Runt hörnet allting ovisst och slutgiltigt

Viker av från en av de ljusare korridorerna
Möts nu av en dörr i sidan av korridoren
Betraktar på avstånd, osäkert
Erfarenhet erhölls

Hänförd, lockad
Färgen, formen
Ett hantverk allt för
fagert

Hänförelsen driver dig, framåt
Närmare, kom närmre!
Framme, trycks mot dörren
Känner formen av varje litet drag
Drar med handen uppifrån, nedåt
Längs med vägen, dekorationer, allt ljuvligt
Hela dörren studerad
ett steg bakåt, närheten tas ifrån
vill gå in, sträcker sig efter handtaget
borta
existerar inte
försvunnet
frånvarande
väck

Säg mig:
Vad är syftet med en dörr utan handtag?

Stapplar bakåt, förtvivlad!
Snubblar, faller ner på marken
Kryper allt längre bakåt, mot motsatta väggen
Stirrar frenetiskt mot dörren, tidlöst
Utan att röra sig, förtärs av tiden
Kryper ihop, samlar sig
Vägrar att titta på dörren, alltjämt lockande
Hånande långt borta på andra sidan
Dörr som öppnas stängs
Vänder på huvudet, möts av
vithet
klarhet
tomhet

förlora dig själv i den klara vita korridoren

från sida till sida
planlöst, skoningslöst
Kyla, vilken kyla!
Nedfryst och immun
Korridoren böjjer sig

inte höger vänster, ner och upp uppochned

dörrar dyker uppspelt upp
slänger upp dem, går in
ljuset i rummen försöker tina
kylan utifrån blåser in
ljusets ynkliga glödlampor slås sönder
allt mörkt kallt, i rummen bakom dörrarna
går ut, slår igen dem
snöstorm

Säg mig:
Varför rör jag mig framåt i denna ändlöst vita korridor?

utan mål och mening, i en evig kyla
insidan, mina tårar är blott is

---

Over and out

Doomsayer (The Beginning Of The End)

by Darkest Hour

album: Deliver Us (2007)

You are the only one
With the ability to turn this tide
With capacity to learn the truth and burn the lies
That signalize our disgust
So come with me, I'll be your doomsayer and show you everything
That you'll never see, behind borrowed eyes

you're living in the end
you're not alone
decrepit monuments sit on their own thrones

the crushing weight, relentless in its pull
resist!
or be diluted with the rest all we are
leads us to inherit insurgency
it leads you to deceive yourself
when you believe you've been bled dry

and aren't you sick of waiting, waiting for nothing
facilitating all your demons
staring at the sun
I watched it rise and collide
with this dream where I had
stopped
living, stop living in the past
stop living with that crash/burn longing
it'll pass
it brings you to your knees
reliving that same nightmare, where you realize..

You are the only one
With the ability to turn this tide
With capacity to learn the truth and burn the lies
That signalize our disgust
So come with me, I'll be your doomsayer and show you everything
That you'll never see, behind borrowed eyes

and who can save you,
not their gods and not their masters
and who will free you,
look in the mirror

So come with me, I'll be your doomsayer and show you everything
That you'll never see, behind borrowed eyes

OH! Jag vet inte var jag vill börja egentligen, att börja med den första versen på denna otroligt peppande och underbara låt gör den inte rättvisa, så tillåt mig att hoppa över denna för att kunna visa innebörden i de meningarna senare.

you're living in the end
you're not alone
decrepit monuments sit on their own thrones

Du lever i slutet, du är inte ensam, föråldrade monument sitter på sina egna troner.
- I slutet på vad kan väl diskuteras, men enligt migsjälv så är det i slutet av ett slags förtryck som pågått länge. Detta förtryck skulle då kunna vara det förtryck som ofta begås av oss själva vilket skulle kunna visas genom uppmaningen av att man inte är ensam här, denna ånger som ofta kanske orsaker ett förtryck av dettta slag sitter som kung på sin tron som är du.

the crushing weight, relentless in its pull
resist!
or be diluted with the rest, all we are
leads us to inherit insurgency
it leads you to deceive yourself
when you believe you've been bled dry

Den tryckande/mosande/krossande vikten, obarmhärtig i sitt inflytande
stå emot!
eller bli upplöst med resten, allt vi är
leder oss till att ärva upproriskheten
det leder dig att trotsa digsjälv
när du tror att du har blödit torr
- Vikten symboliserar det som tynger oss, det som tynger oss är obarmhärtig i sitt förtryck av oss, det tar upp hela vår vardag med sitt inflytande. Stå emot vikten, eller dö skulle jag vilja säga är budskapet som senare ges. Bli upplöst, flyt ut bland alla andra som dött när de inte stått emot det som tyngde dem, de är nu ingening. En uppmaning till att repa sig, att ärva kraften från andra att stå emot vikten som tynger ned dig. Du kommer trotsa digsjälv och dina vanor till fördel för upproret när du lidit tillräckligt mycket, så långt att allt ditt blod är borta och du ej kan blöda mer.

and aren't you sick of waiting, waiting for nothing
facilitating all your demons
staring at the sun
I watched it rise and collide
with this dream where I had
stopped
living, stop living in the past
stop living with that crash/burn longing
it'll pass
it brings you to your knees
reliving that same nightmare, where you realize..

Och är du inte trött på att vänta, vänta på ingening. Underlättar alla dina demoner. Stirrar på solen, jag har sett den gå upp och kollidera med den dröm där jag hade, slutat, leva, slutat leva i det förgångna, slutat leva med det där brännande längtandet. Det kommer gå över, det tar ner dig på dina bara knän, återupplever samma mardröm, där inser du ..
- Visst är det talande? Man går och väntar på ingenting alls, som om någonting ska hända som kommer vända på allting mot det bättre, lindrar dig från dina demoner. Men du stirrar på solen, ljuset, det som kommer väcka dig och ta bort skynket från din dröm. Solen kolliderar med din dröm, denna dröm där du ignorerat allting, slutat leva i det förgångna som förgåser dig. Solen förstår allt detta, ljuset väcker dig ur drömmen. Du vill inte ha ljuset, du ber över att det ska försvinna från ditt synfält, att det ska gå över. Ljuset tar dig ner på dina bara knän, du är förtvivlad, ljuset tvingar dig att återuppleva dina mardrömmar. Men väl där så inser du ..

AHHH! Jag vill bara så se den här låten live och skrika ut:

where you realize..

You are the only one
With the ability to turn this tide
With capacity to learn the truth and burn the lies
That signalize our disgust
So come with me, I'll be your doomsayer and show you everything
That you'll never see, behind borrowed eyes

förhoppningsvis förstår ni nu varför jag inte tog och satte in det i sitt sammanhang innan nu.

Där inser du att du är den enda, med förmågan att vända denna våg. Med kapacitet till att lära dig sanningen och bränna lögnerna, som signalerar våran avsky. Så kom med mig, jag blir din domedagsyttrare och jag visar dig allt, som du aldrig ser bakom lånade ögon.
- Du kommer på dina bara knän när allting verkar som mest hopplöst inse att du är den enda som är kapabel till att ändra ditt eget liv. Ingen annan är nyckeln till detta. Den enda med kapaciteten att få reda på sannigen som du tidigare inte sett, bränn hål på de lögner som andra och du själv satt upp, de lögner som signalerat och karaktiserat din avsky, ditt hat. Kom med nu, dra dig ur drömmen och depressionen och förtrycket, denna nyvunna tro kommer hjälpa dig ur, den kommer hjälpa dig att ta reda på allt om din domedag som var förtrycket, allt som du inte skulle kunna se bakom eller genom någon annans ögon.

and who can save you,
not their gods and not their masters
and who will free you,
look in the mirror

Alltså behöver jag verkligen ens översätta? Är inte tolkningen på dessa sista rader så uppenbar och så otroligt träffande?!?!?!?!

OCH VEM KOMMER RÄDDA DIG UR DET?! INTE DINA KÄNSLORS GUDAR OCH MÄSTARE! VEM KOMMER FRIGÖRA DIG?! TITTA DIGSJÄLV I SPEGELN FÖR INGEN ANNAN ÄN DU SJÄLV ÄR DEN SOM TAR DIG UR DET I SLUTÄNDAN!

Over and out

Åtta kanter

Runt kastad av högre makter
Saktar ner, stannar av helt
Oönskat
Tas upp, kastas vidare

Ett abrupt slut, förväntat
Takten, på den långa färden
stannar av

Lyfts, läggs ner i mörkret
Ettusen skakningar av hela världen
planlöst
Ingen mening, meningslöst

Ett plötsligt ljus, locket lyfts
Den långa färden, takten på
trappas upp

Lyfts, upp ur mörkret
Ettusen olika väggar i världen
planlöst
Fåtal lagar, laglöst

Makter sträcker ut, tar tag
Igenom nu, genomskinlig
Ivägen
Tag bort, rulla vidare

____________________________

Roll the dice once again, the pace and outcome the least of my worries.

- I am a dice who never slows down, never stops, walls may stand in my way, but I will only keep on spinning on and on without laws to slow me down.