3:e försöket
Vandra ensam genom höstskogen
Se alla dess färger och nyanser
De anspelar på en vissnare tid
Känn löven så små och obetydliga slå, emot dig
De flyger vind för våg efter att ha fallit från sin forna stam
De slår, emot dig, men du märker dem knappt
Vandra vidare förståndiga flicka
Vintern väntar
Titta upp flicka!
Blicka framåt!
Ditt synfält täcks av en sjö
Täckt av is och dimma
Dimma som slingrar sig sakta över isen
Du ser endast en början, en strand
Gå fram blicka utåt flicka,
allt skall strax klarna
Dimman lättar allteftersom
allteftersom dimman lättar,
så häpnas du av storleken på sjön
Alla sjöar har sina begränsningar
Alla sjöar har den andra stranden
Den skymtar du
Spana runt flicka lilla, här ligger jag
På mitten, försjunken i dvala
frusen, nedfryst, utan att andas ..
TITTA PÅ MIG!
JAG LIGGER HÄR FRAMFÖR DIG!
så nära men ändo så långt borta, väck mig med din blick
Andra har stått på samma strand som du gör nu
de sprang alla ut direkt med fackla i hand
de kom fram och försökte tina mig med värmen
de försökte väcka mig
isen bröts och vi föll ned i vattnets djupa mörker
där, andas jag inte
där, kvävs vi alla
Är jag bara en siluett? Kisa då!
kontur och karaktär finns där,
snälla ansträng dig bara lite
Du om någon borde kunna urskilja dem!
Dunkelt? Mörker?
Tänd något för denna vintern är lång
Vårens och värmens apostel
Tänd din majbrasa på stranden
Bränn ut vinterns köldar
Lys upp våran värld!
Ljus dansar nu på ögonlocket
Ljus värmer nu mina lungor
Ljus speglas nu i det moln jag andas
Hosta!
Var kom plötsligt denna luft ifrån?!
Som från ingenstans, efter så lång tid!
Dra in!
Luften som nu fyller mina lungor är underbar
Likt livet själv, som plötsligt infann sig
i min till synes livlösa kropp
Öppna ögonen
Bländas!
Detta oidentifierade ljus
Detta livsskänkade ljus
Värm mig!
En väldig brasa skymtas på stranden
Bredvid står dock solen själv
som om hon fattat eld så
ÄR
HON
LJUSET
HON
ÄR
ljuset
Våra blickar möts
Trots denna storm av ljus och värme
så är hon lugnet själv
bra
Stå stilla kvar på stranden och invänta våren
Den skall tina både isen och mig
Allt jag behöver just nu
Din ljusfyllda blick för att fortsätta att andas
Snälla, kom ut och hämta mig i en båt när isen är ett minne blott,
jag lärde mig aldrig riktigt att simma.
Du, flickan min, ljuset mitt, jag hoppas sommaren kommer snart.
Jag har inga kommentarer varken till eller från - det har jag visserligen sällan - bortsett från några smärre stavfel och talspråkligheter (så att säga). Kanske mest för att jag är lite utmattad för tillfället, eller mest för att jag vanligtvis uppskattar prosa mer än lyrik... Men jag måste ta mig tiden att påpeka, att min snabba genomläsning (som troligtvis inte gjorde din text rättvisa), får det att verka, som att du har två olika klimax, och det blir lite förvirrande, kanske. Sedan är jag personligen mer given att låta läsaren skapa sin egen tolkning, och låta typografisk utsmyckning hålla sig till ett minimum. I och för sig har det här sättet fördelen att man kan förstå hur det är tänkt att läsas upp - den relevanta frågan är väl huvudsakligenare om man föredrar det eller betraktarens egen tolkning. Hum-hum-hum, som Lavskägge skulle uttrycka det. Don't be hasty.
