ICA-poesi 3
Solipsism på trappan
Ett utgångsläge utan pretentioner
Min trappa håller intentioner
Några slags högre visioner
Verklighet i effekt av fantasi
Min trappstegssjäl,
ner och in upp och ut
ut-och-in,
är en svart-vit björk som slår ut:
medveten grön.
Ett utgångsläge utan pretentioner
Min trappa håller intentioner
Några slags högre visioner
Verklighet i effekt av fantasi
Min trappstegssjäl,
ner och in upp och ut
ut-och-in,
är en svart-vit björk som slår ut:
medveten grön.
ICA-poesi 2
En/Ett Klick Långt Borta
Telefonen ringer och balansen
ligger mellan att svara för tidigt
och inte alls.
Telefonsvarare och för tidig
romans;
"ska vi ta en fika kom hem
till mig och se på film varför
sover du inte över bara i natt
nu kommer bussen snälla
ring mig snart hej igen en till
film kanske den förra var rätt
bra även om vi missa halva men
det gjorde väl ingenting eller hur
jag har saknat dig så vi har inte
träffats på över två veckor vad nu
ångrar du dig vill du inte mer räcker
inte det vi har här och nu ok jag förstår
inte hej då"
På en tågstation
i närheten av Beirut
tjuter det upptaget
plötslig tystnad fylls
ackompanjerande dragspel
trötta och uppgivna toner
som möts av det ankommande
tågets slagverk
rör vid sinnen
väcker minnen
att för en gångs skull känna och inte höra
En man bredvid mig berättar om sin tid i St. Petersburg
Tillsammans pratar vi om kärlekens melodier
vad kan locka det som en gång gått förlorat?
Vi stiger på tåget tillsammans, mot kallare breddgrader och avstånd
jag var tvungen att ge mig
av
på väg
För en gångs skull så tappade jag inte bort lappen!
Ifall det inte redan var uppenbart:
http://open.spotify.com/track/5gJGXToBy8sisD7AzOEYHR
Telefonen ringer och balansen
ligger mellan att svara för tidigt
och inte alls.
Telefonsvarare och för tidig
romans;
"ska vi ta en fika kom hem
till mig och se på film varför
sover du inte över bara i natt
nu kommer bussen snälla
ring mig snart hej igen en till
film kanske den förra var rätt
bra även om vi missa halva men
det gjorde väl ingenting eller hur
jag har saknat dig så vi har inte
träffats på över två veckor vad nu
ångrar du dig vill du inte mer räcker
inte det vi har här och nu ok jag förstår
inte hej då"
På en tågstation
i närheten av Beirut
tjuter det upptaget
plötslig tystnad fylls
ackompanjerande dragspel
trötta och uppgivna toner
som möts av det ankommande
tågets slagverk
rör vid sinnen
väcker minnen
att för en gångs skull känna och inte höra
En man bredvid mig berättar om sin tid i St. Petersburg
Tillsammans pratar vi om kärlekens melodier
vad kan locka det som en gång gått förlorat?
Vi stiger på tåget tillsammans, mot kallare breddgrader och avstånd
jag var tvungen att ge mig
av
på väg
För en gångs skull så tappade jag inte bort lappen!
Ifall det inte redan var uppenbart:
http://open.spotify.com/track/5gJGXToBy8sisD7AzOEYHR
ICA-poesi
Bra idé Daniel! Eftersom du har så förbannat tråkigt och allting går på rutin på jobbet så börja skriv för all del ... men för guds skull tappa inte bort lappen!
Klant-Danne, detta är en rekreation, gjorde lite ändringar också .. har antagligen missat någon stor poäng som jag gjorde i orginalet också, bleh.
Zen
Om allt är förväntningar,
om allting är drömmar,
då är mitt liv blott en skugga:
min energiska förljeslagare
min eviga förföljare
som om vi alla var del av något större
något slags mönster
någon slags profetia
Natten fylls av artificiellt ljus
artificiella masker
min enda tillflyktsort invaderas
buller, bilar, brandmän
privatparkering, polismän
gatljus, stoppljus, men
allting är artificiellt
kanske:
ett öppet hav utan roder
en tärning helt utan sidor
är det kanske svaret?
eller flykt från ansvaret?
"I answer to no one"
sa pojken som hette ormen
Klant-Danne, detta är en rekreation, gjorde lite ändringar också .. har antagligen missat någon stor poäng som jag gjorde i orginalet också, bleh.
Zen
Om allt är förväntningar,
om allting är drömmar,
då är mitt liv blott en skugga:
min energiska förljeslagare
min eviga förföljare
som om vi alla var del av något större
något slags mönster
någon slags profetia
Natten fylls av artificiellt ljus
artificiella masker
min enda tillflyktsort invaderas
buller, bilar, brandmän
privatparkering, polismän
gatljus, stoppljus, men
allting är artificiellt
kanske:
ett öppet hav utan roder
en tärning helt utan sidor
är det kanske svaret?
eller flykt från ansvaret?
"I answer to no one"
sa pojken som hette ormen
Some of these nights
Jag spanade in min annars väldigt bortglömda last.fm och upptäckte att jag hade över 165 spelningar med Fever Rays låt I'm Not Done ... lite överraskande då jag inte lyssnat på hennes (Karin Dreijers) album SÅ mycket, jag gillar det helt klart men inte SÅ mycket. Men, jag satte på låten ännu en gång för att minnas lite och kom med ens på att jag satte den på repeat över natt en gång för ungefär 3-4 veckor sedan ... sömnhypnos anyone? tja .. avgör själva:
so i lost my head a while ago
but you seem to have done better
we set fire in the snow
it ain't over
i'm not done
It was just one of those nights
so i lost my head a while ago
but you seem to have done better
we set fire in the snow
it ain't over
i'm not done
It was just one of those nights
The open water
I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.
Jag känner helt klart igen mig i känslan, att lägga sig vind för våg till vattnets alla vändningar strömmar och plötsliga stormar. Jag förstår definitiv varför människor (jag inkluderad) fascineras av havet, inte en instängd sjö
utan just havet: det är helt klart något oberäkneligt som ligger i vågorna. Själva tanken på att havet är så pass stort som
det är .. inte bara i omfattning utan också i djup.... det skrämmer mig samtidigt som jag inte kan undgå att dras till det.
Men jag skulle nog aldrig kunna ge mig ut på ett hav, inte rent fysiskt, jag skulle vara tvungen att ge
mig ut med ett skepp .. och ett skepp kan man styra, det vore att gå emot hela det element som skänker beundran
till havet: den totala förlusten av kontroll som ger upphov till det tysta
observerandet.
Kanske skulle jag ha sprungit för livet när jag såg havet i dina ögon, istället lämnades jag vind för våg i ditt djup.
utan just havet: det är helt klart något oberäkneligt som ligger i vågorna. Själva tanken på att havet är så pass stort som
det är .. inte bara i omfattning utan också i djup.... det skrämmer mig samtidigt som jag inte kan undgå att dras till det.
Men jag skulle nog aldrig kunna ge mig ut på ett hav, inte rent fysiskt, jag skulle vara tvungen att ge
mig ut med ett skepp .. och ett skepp kan man styra, det vore att gå emot hela det element som skänker beundran
till havet: den totala förlusten av kontroll som ger upphov till det tysta
observerandet.
Kanske skulle jag ha sprungit för livet när jag såg havet i dina ögon, istället lämnades jag vind för våg i ditt djup.
Tro mig man ser hur havet rör sig och stormar och vänder och vrider kastar sten och bråte runt omkring sig .. men ... det
går inte tala med ett hav .. har du en gång fastnat i det så talar det bara med dig. Tur att jag flöt iland i alla fall. Tur att det här bara är en metafor, tur att det finns fler hav som inte har någon sammankopplan med kärlek ... jag hoppas att jag aldrig fastnar i ett kärlekens hav igen. Men, sen en tid tillbaka .. kanske ett par år tom. så seglar i alla fall resten av mitt liv på ett hav. Men det känns som om det lyssnar lite på mig i alla fall, men iövrigt så gör jag det bästa av situationen och älskar det...
...
...
...
"As it once begun so shall it also end"
Och visst förklarar det bra?
I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.
Ifall någon undrar: http://open.spotify.com/track/0hSffxTmr45v9AB0ybO0RF
Och quoten var från Berserk.
Over and out
