The open water

I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.

Jag känner helt klart igen mig i känslan, att lägga sig vind för våg till vattnets alla vändningar strömmar  och plötsliga stormar. Jag förstår definitiv varför människor (jag inkluderad) fascineras av havet, inte en instängd sjö
utan just havet: det är helt klart något oberäkneligt som ligger i vågorna. Själva tanken på att havet är så pass stort som
det är .. inte bara i omfattning utan också i djup.... det skrämmer mig samtidigt som jag inte kan undgå att dras till det.
Men jag skulle nog aldrig kunna ge mig ut på ett hav, inte rent fysiskt, jag skulle vara tvungen att ge
mig ut med ett skepp .. och ett skepp kan man styra, det vore att gå emot hela det element som skänker beundran
till havet: den totala förlusten av kontroll som ger upphov till det tysta
observerandet.

Kanske skulle jag ha sprungit för livet när jag såg havet i dina ögon, istället lämnades jag vind för våg i ditt djup.




Tro mig man ser hur havet rör sig och stormar och vänder och vrider kastar sten och bråte runt omkring sig .. men ... det
går inte tala med ett hav .. har du en gång fastnat i det så talar det bara med dig. Tur att jag flöt iland i alla fall. Tur att det här bara är en metafor, tur att det finns fler hav som inte har någon sammankopplan med kärlek ... jag hoppas att jag aldrig fastnar i ett kärlekens hav igen. Men, sen en tid tillbaka .. kanske ett par år tom. så seglar i alla fall resten av mitt liv på ett hav. Men det känns som om det lyssnar lite på mig i alla fall, men iövrigt så gör jag det bästa av situationen och älskar det...
...
...
...

"As it once begun so shall it also end"
Och visst förklarar det bra?

I'm starting to
believe the ocean's
much like you,
because it gives
and it takes
away.




Ifall någon undrar: http://open.spotify.com/track/0hSffxTmr45v9AB0ybO0RF
Och quoten var från Berserk.

Over and out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0