mrdanners

Ahhhhhhhhhgrraaaaggghhghghghg.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga längre, men något i stil med: Livet är en balansgång som jag trillat av och istället står och tittar på fundersamt. Kanske har jag tillslut blivit det som jag alltid trott mig vara: känslokall in till kärnan .... för just nu mår jag inte, nej precis, jag mår inte dåligt (som jag borde) och jag mår heller inte bra (vilket borde vara omöjligt) .. nej istället är jag fast mittemellan .. JA FAST .. jag kommer inte härifrån. Jag kan både ha kul och tråkigt men det påverkar inte hur jag mår det minsta. Kanske har mitt hjärta tillslut gett upp ... Jag hoppas inte det men det är den slutsatsen det lutar mot nu.

För att byta ämne så tar jag alltid för vana att lyssna på väldigt väldigt destruktiv musik när det går åt helvete i mitt liv ... annars hade jag nog inte kunnat gå på gatan utan att stirra ihjäl varenda människa som kommer i min väg. Ett smakprov:

Norma Jean - Songs Sound Much Sadder

We are smashed men, still moving. We've tried everything in the book.
no stranger to failure, death with a steady heartbeat.
Scratching into any surface it wants.
Joy and beauty rejected so many times.
A world of hurt, a heart of false hope.

While we thought we were learning how to live,
We have been learning how to die.
I should of know, we will be legends.

Our homes and dreams and our worst nightmares.
Our worst nightmares have now come true.

Tonight when this detain falls on men.
Driven by a instinct more powerful than life itself.
From horror to hope to devastation.
Overfed and concerned.
It came with taste and claw.
Oh, hated form of emotion.
You have become so obvious.
My friend, the fatal habit of being myself.
Okay, there's hope. Step down with all your friends.

(UPDATE)

In i dimman som alltid, som vanligt kommer jag antagligen syssla med det här tills jag totalt brutit 
ned migsjälv med självförakt och huvudlösa handlingar. Askan ur elden, elden ur askan. Ifall någon
nu förstår vad jag menar med det ...