ÅTTA KANTER ÅTTA KANTER
Stänga av ... Tja, jag vet det är väl kanske fel ordval, håller du med mig om jag byter ut det till ignorera? För det är som en nål på den där lilla punkten på ryggen som du absolut inte kan nå med någon av dina händer (jag har iallafall en sådan punkt), och det är självklart bara någon annan som kan dra ut den (Ja, jag vet, ännu en äcklig kliché som återfinns i *insert random love poem* men ni får stå ut med det för exemplets skull).
Så vad gör man då? Tja, antingen kan du gå runt som en vagn fast i en oändlig och brant bergochdalbana, hoppas från person till person, leva på toppen och botten av livet. Eller: Så hoppar du av tåget. Vad ska jag säga? Jag har gjort det, efter att ha lurat migsjälv allt för många gånger så måste jag säga att jag fick nog. Nu vandrar jag på marken, det är lite monotomt osv. men det gör mig nästan immun. Iprincip så åtog jag mig en filosofi:
"Allt som har hänt ända framtills nu har hänt av en orsak, allt jag har gjort har varit medvetna val som just då var det bästa beslut jag kunde ta baserat på mina dåvarande kunskaper & erfarenheter, det som hänt har redan hänt och det finns inget jag kan göra åt det varken nu eller då, i framtiden tänker jag agera såsom jag vill och behagar och om det visar sig att önskat resultat inte uppnås eller ett misstag begås så skall detta bara tas som lärdom då valet jag tidigare gjort inte kan påverkas då det som sagt var ett medvetet val. Inga förväntningar skall heller finnas i mitt liv, anta gärna värsta möjliga utgång tills motsatsen bevisas men var heller inte rädd för att försöka"
- Kalla mig cyniker, kalla mig för en realist, kalla mig känslokall, kalla mig smart för jag är en tärning med okänd fart och utan mål trots att jag kastade migsjälv.
Om jag tittar tillbaka ca 6 månader så var det precis så här jag levde mitt liv. Den enda skillnaden nu är väl att jag hittat en liten backe istället för platt mark; jag är inte längre känslokall.
Over And Out
(PS. Jag antar att en viss Sofie inte håller med mig)
Själv är jag trött att vandra den trista mellanvägen, och har bestämt mig för att hoppa på bergochdalbanan. Men visst är det så; att det går att leva ett jämnare liv utan kärlek och sånt där. Men det blir lite trist. Och meningen med livet, enligt den härliga biologiska läran, är ju trots allt partnerskap och reproducerande och såntdär. Det går dock att ignorera helt enkelt genom att skapa sig en annan mening med livet, vilket väl är hela källan till kreativ produktivitet. Kanske.
Ahhh! det var länge sen du uppdaterade din blogg. Hurray för update! Nu har jag inte längre bilddagboken kvar att spana in dina dikter. Hur har du det? :)
verkan före orsak-klubben förnekar att allt händer av en orsak. verkan kommer före orsak. alltså har allt som kan hända redan hänt, eftersom allting bara är verkan av den initiala orsaken: big bang.
haha. Jag ska vara tyst!
Utan kärlek? Sen när sa jag det? Usch, dessa missuppfattningar jag är endast en cyniker men knappast känslokall. Kontentat av hela mitt inlägg är väl egentligen den att jag har slutat att förvänta mig så mycket av livet. Hoppet är borta ja visst, men känslorna? Knappast.
Undvik gärna bitterheten du hade, den skrämde mig ibland. Och sporrade mig, onekligen, men mest skrämde den mig. Jag gillar dig som du är just nu.
oj, vad hände? :(
naw va fint sagt! jag kunde inte ha sagt det bättre :)
