mrdanners

"Its all about letting go and getting up to face the day. Fuck lifes
obstacles and hardship, nothing can stop us unless we let it. Cause in
the end it aint about suffering, its about accepting complexity and
having a good time and rocking out, whatever gets you to where youre
going. Rich or poor, strong or weak we all die after all and in death
there are no exceptions. Death offers peace to live life and enjoy.
Anything else is just kinda lame and a waste of precious time. Peace
fuckers" - Peter Dolving

Ja innan jag sätter igång borde man kanske veta vem den här Peter Dolving är, det är sångaren i ett av mina favoritband The Haunted. För att dra en snabb bakgrund på han så kan man väl säga att han knarkade under ungefär ett decennium, men han slutade för bara 2-3 år sedan och har nu fru och barn osv. ska väl nämnas att han och hans fru varit gifta i ca 10 år .. och ja do the math.
Hursomhelst så har detta lett till att The Haunted har en del .. roliga .. texter, eller tja, intressanta kanske är en bättre benämning egentligen. Men det var inte det jag skulle ta itu med nu, nej, utan nu så var det så att jag hittade just denna textrad i bandbeskrivningen på deras myspace, och ja, den summerar egentligen upp min inställning till livet.
Det Peter då säger är att det gäller att släppa taget och faktiskt ha det så kul man bara kan, att göra det bästa av situationen, att släppa det som tynger ned en, att acceptera det komplexa med livet. Man skulle väl kunna säga att det är något i stil med det här som jag inser gång på gång på gång på gång. Jag kan inte öda tid på att må dåligt hela tiden för det är inte det livet borde handla om i min mening. Visst, jag har blivit sårad och sårat flertalet gånger, men jag tänker inte, OBS INTE, låta det tygna ner mig. För ännu en gång; det handlar om att utnytja sin tid på bästa möjliga vis.
Men vad får man då ut av det? Jo, för mig: Jag behöver inte bry mig, jag kan iprincip göra precis vad jag känner för utan att behöva ångra mig och jag kan även vara hur cynisk och framförallt nöjd jag vill. Visst jag har gjort misstag, men jag har kommit till insikten att allt som jag har gjort i mitt liv har varit de bästa besluten jag kunde ha tagit i de situationer som jag varit med dåvarande kunskap, och med "misstag" så kommer lärdom. Detta leder mig dock in på en annan fråga som snurrat runt, om kunskap kommer genom lärdom och lärdom kommer från erfarenheter; borde man då inte vara väldigt försiktigt med vad man lär sig av livet? Jag tänker inte nämna vem, men en vän till mig har tyvär letts in på det apatiska spåret pågrund av detta, och jag är verkligen orolig för denna personen samtidigt som jag är väldigt förundrad över det hela. Denna människa känner att allt han/hon gör bara kommer att gå åt helvete iallafall och väljer därför att inte försöka överhuvudtaget (?!). Jag vet, det gör att ens liv blir ganska meningslöst eller hur? Om man har den inställningen till livet så känns det nästan som om att man skulle ta självmord, men; känns det inte väldigt vekt att begå självmord av den anledningen? O.K om man skulle göra det av ren och skär nyfikenhet, men pga. att man inte orkar med något?! Nej, jag blir så trött på det. Nästan så trött att jag borde släppa det och bara leva mitt eget liv på mitt eget sätt. Men nej, för att vara lite motsägelsefull så bryr jag mig för mycket om den här personen för att göra detta.
Jag börjar egentligen sväva ifrån ämnet nu, orden flyger iprincip från mina tankar som nervimpulser ner till fingrarna. Men för att försöka avsluta det här lite snyggt så summerar Peter upp allt det här på ett väldigt bra sätt, Death offers peace to live life and enjoy, anything else is just kinda lame and a waste of precious time.
Jag instämmer.

Over and Out