In Flames - Move Through Me
Move Through Me
by In Flames
album: A Sense Of Purpose (2008)
Consume the curse
that brings you down
the fading liar
becomes known in front of you
you've decided to come
and reclaim your future
this is a call to arms
unrequested this time
feed the hunger
climb on up
repress they live
you are not alone
its there in front of you
you've decided to come
to reclaim your future
this is a call to arms
unrequested this time
avoid the mold
desperate you regress
move through me
ill be your tired
you've decided to come
to reclaim your future
this is a call to arms
unrequested this time
Ja, jag vart inspirerad och frestad till att kika lite på deras nya material, denna låten fann jag lite intressant och jag kommer därför att skriva lite om den.
(Snart, inte just nu, nu är jag trött efter en dag i skolan, jobb på ICA och skrivandet av en annan analys ikväll, godnatt.)
Jo, tillsvidare så tipsar jag om min favoritlåt från den nya, I'm The Highway
.. Move through me ..
Bra val. Våga. aldrig. tvinga. fram. Men jag började funderar lite efter att ha skrivit mitt förra inlägg till dig. Jag tror jag är rädd för att blotta mina känslor, även om det egentligen bara är jag som läser dem. Rädd för att visa för mig själv vad jag egentligen känner. Smärta, glädje, sorg, ja i stort sett allting. Och anledningen? Just den här definitionen. Skriver jag om smärta är det som en slags definition av mig. Definitionen av att jag är fylld med sorg. Dikter är så frukstansvärt personligt, en slags färd genom olika perioder. Men det är egentligen vad jag behöver. Jag tror också att anledningen till att jag slutat skriva är miljön jag vistas i numera. En miljö där det råder noll kreativitet. Absolut noll!
Jag tror utan tvekan att det är en anledning till varför vissa har så lätt för att släppa fram sina hämningar och känslor och låta det rinna av. Men att folk inte har samma tolkningar som dig instämmer jag i, det går helt enkelt inte. Det ska finnas en mystik bakom varje dikt. Man ska kunna släppa in sina läsare och låta dom ta del av den värld man skriver i men samtidigt så tycker jag inte läsarna ska kunna komma rakt in. Inte "knäcka koden"
(haha, då får jag lära mig tolka din brev och lägga in ord jag själv tycker passar istället)
Jo men precis, det är ju tyvärr så ibland.
Haha! Yes, du förstod att jag hade riktat det mot dig och den där knuffen. Smart kille va! Men jag tycker absolut att du ska få ta åt dig lite av äran. Att skriva dikt har alltid varit så personligt för mig på något sätt och när man stöter på någon med samma intresse så väcks de här känslorna till liv igen. Och då börjar man reflektera om det ena och det andra, om varför man slutat att skriva och blablabla..
Men om du väl intalar dig själv att du ska komma igång med körkortet på allvar och bestämma ett s.k "slutdatum" så gäller det bara att vara envis. Det var inte speciellt kul att jämt få springa till trafikskolan men det var bara att bita ihop och gnälla sig över dit. Det värsta är ju egentligen när man drar ut så fruktansvärt på körkortet. Känner folk som fortfarande efter nästan tre år ännu inte tagit sig i kragen och klarat det.
Så envishet är väl nyckelordet. haha! Vad fult den meningen lät.
Jag antar att det är första gången du läser en dikt högt inför andra? Eller? Det är ju så svårt att veta i förväg om scenskräcken intar en, det gäller bara att du egentligen fokuserar på det du ska göra men däremot handlar det inte bara om att "göra" det för det är ju som sagt en känsla du ska förmedla ut till publiken samtidigt. Lättare sagt än gjort egentligen. Innan kunde jag tycka att det var jätte hemskt att hålla föredrag inför klassen men nu känner jag alla så pass väl att det släppt lite med tiden. Däremot kan jag tänka mig att det blir lite jobbigt ibland för dig, särskilt med tanke på att du har 60 pers som sitter och glor på dig.
Du kan ju alltid säga "jag klarar inte det här" och sedan springa ut på ett dramatiskt sätt, och där står jag i publiken och börjar klappa för att sedan få alla andra att klappa med mig. haha Plan B alltså!
Men om jag ska vara ärligt så är jag lite nervös för din skull, särskilt när du berättade att du får scenskräck. (oj, vilka peppande ord då, ha!)
Men du klara dig nog fint!
Trevlig kväll!
Det hoppas jag också, innerligt!
Jo men precis, hade du verkligen känt att det nästan knappt gått att klara sig utan körkortet hade du väl förmodligen pushat på dig själv till att ta det relativt snabbt. Men egentligen så ville jag ha det överstökat till sommaren, sen gick det ju bra mkt fortare än vad jag själv hade planerat så det var ju bara ett plus. Men det underlättar ju verkligen nu. Nu behöver jag aldrig fixa och krångla med skjuts särskilt på kvällarna när jag är hemma hos någon kompis som bor lite längre bort. Åker bra mycket senare och slipper krångla buss.
Men så, fick du komma hem i lugn och ro igår vid tre på kvällen sen? För det var väl den tiden du behövde skjuts? Ledsen att jag inte kunde ställa upp som chaufför igår, haha! Det var ett alldeles för mycket begärt för att jag skulle orka. HA! Kan däremot ställa upp på valborg i så fall. Nykter valborg dock, suck. Haha Men jag överlever nog ändå! Eller vi får se om det blir en nykter valborg föresten. Haha!
Egentligen borde det ju vara tvärtom, att du blir mer nervös att läsa dikter med tanke på att du blottar en del av dig själv, dina inre känslor etc etc. Att läsa inför klassen är ju egentligen något du ?måste? göra, eller iaf vad skolan kräver dig att göra. Fast å andra sidan så är det ju som du säger något du frivilligt gör så det gör ju dig å andra sidan lite säkrare på ett sätt. Scenskräcken tar inte i lika hårt då. Men annars, plan B som sagt är ju alltid att räkna med. Ha! Hur många dikter ska du läsa upp? Jag tycker absolut du ska ta med Luna och Avbild. Så jag tycker absolut du ta med dom om jag får bestämma lite här.
Puss.
