mrdanners

Korridor

vaknar upp, stiger upp, öppnar upp

Vita korridorer breder ut sig
Vägen framför uppenbar
Vit, klar
enkel

Till en början liten, sedan större
Känns som om jag själv förminskas
Växer, krymper
ensligt

Större och större, okontrollerat
Delar sig för första gången av i två
Velar, kontroll
enhälligt

Vandrar vidare utan val
En dörr uppenbarar sig
Vidöppen, kanske
entre

Bakom dörren alltjämt nytt
Fascinerad och bländad av nya nyanser
Vackert, kontrast
endorfin

Dörren slår igen, osäkerheten infinner sig
Vad händer, vita korridoren borta, avsaknad
Vänder sig om
Kastar sig mot dörren
Låst, bankar slår, bryter upp
Våld och panik skingrar hindret

Driven av panik, springer, springer
Dörren syns ej mer
Stanna upp
Pusta ut
Vänd bakåt
Vänd om
Gå framåt

Framåt bär det, framåt genom korridorer
Färgskiftande, en stund ljust, en annan mörkt
Delar sig mer och mer runt hörn
Runt hörnet allting ovisst och slutgiltigt

Viker av från en av de ljusare korridorerna
Möts nu av en dörr i sidan av korridoren
Betraktar på avstånd, osäkert
Erfarenhet erhölls

Hänförd, lockad
Färgen, formen
Ett hantverk allt för
fagert

Hänförelsen driver dig, framåt
Närmare, kom närmre!
Framme, trycks mot dörren
Känner formen av varje litet drag
Drar med handen uppifrån, nedåt
Längs med vägen, dekorationer, allt ljuvligt
Hela dörren studerad
ett steg bakåt, närheten tas ifrån
vill gå in, sträcker sig efter handtaget
borta
existerar inte
försvunnet
frånvarande
väck

Säg mig:
Vad är syftet med en dörr utan handtag?

Stapplar bakåt, förtvivlad!
Snubblar, faller ner på marken
Kryper allt längre bakåt, mot motsatta väggen
Stirrar frenetiskt mot dörren, tidlöst
Utan att röra sig, förtärs av tiden
Kryper ihop, samlar sig
Vägrar att titta på dörren, alltjämt lockande
Hånande långt borta på andra sidan
Dörr som öppnas stängs
Vänder på huvudet, möts av
vithet
klarhet
tomhet

förlora dig själv i den klara vita korridoren

från sida till sida
planlöst, skoningslöst
Kyla, vilken kyla!
Nedfryst och immun
Korridoren böjjer sig

inte höger vänster, ner och upp uppochned

dörrar dyker uppspelt upp
slänger upp dem, går in
ljuset i rummen försöker tina
kylan utifrån blåser in
ljusets ynkliga glödlampor slås sönder
allt mörkt kallt, i rummen bakom dörrarna
går ut, slår igen dem
snöstorm

Säg mig:
Varför rör jag mig framåt i denna ändlöst vita korridor?

utan mål och mening, i en evig kyla
insidan, mina tårar är blott is

---

Over and out