mrdanners

Hängmatta

Placerad för vila
Storebror för oväsen
Visor som visar
att drömmar
går i uppfyllelse

Utsikt:
falnande höstträdet
skrynklade löv
som faller i glömska

Det famlas efter
Det ska,
hålla upp plattformen

Enda sällskap
hårt sammanpressade sidor
från någonstans bakom axeln

Ett block ur då som formar
kanske
Ovissare än någonsin

Skrivs i med bläck
som kan strykas över
men aldrig riktigt försvinna

Med en fjäder utan bläck
gissar, gestikulerar,
gnider
Utan att lämna något

Utan att blicka
Uppåt
Inte se, högar av moln
Med bara ett fåtal fåglar,
som kan röra dem.

Utan att begrunda
botten
marken, full av myror.

Där alla, är en i mängden
Där alla, bygger hus i söder

bara för att komma lite närmare

Men en dag välter han oss alla,
Storebror.
Får oss att andas med marken,
synkroniserat.
Skickar oss upp på en myrväg
perfekt utstakad och
omöjlig.

Trots att trädet är så mycket större.

Om bara himlen ville falla
krama om, kyssa
bli ett med jorden
istället för att bara fälla tårar,
då,

då skulle vi alla bli lite mera människa.